Oh boy!

Nu har det hänt! Jag har blivit morfar igen. Dubbelmorfar. Min dotter Elin och hennes Richard har fått en liten pojke, så nu har de en av varje sort.

Själva tanken på att vara morfar får mig att känna mig uråldrig. Typ hundra år eller så. Men det glömde jag snabbt när jag fick det glada telefonsamtalet för en stund sen. Född 23 maj kl 23.42. Längd: 50 cm. Vikt: 3.750 g.

Den glada nyheten får mig att tänka på att livet är något fantastiskt och underbart. Den här nya lilla människan som är så liten och hjälplös nu, kommer ganska snart visa att han har en egen vilja. Han kommer att överraska oss med sin unika personlighet, sina känslor, åsikter och talanger. Det är inget annat än ett mirakel, när man tänker efter.

Så här skrev ett litet barn i sin skrivbok i skolan: “Min lillebror är bara tre månader. Han kan inte gå än, men han har redan fått fötter!”.

Ja, tänk att livet fungerar på ett så finurligt och smart sätt. Man borde spritta av glädje varenda dag. Wow! Oh boy! Hipp hurra!