Hurra! Äntligen! Efter två och en halv vecka i mörkret har jag äntligen kontakt igen. Mitt bredband har legat nere och jag har verkligen känt mig avskuren från världen.
Under de här veckorna har jag ilat till kyrkan flera gånger om dagen för att stjäla lite uppkoppling där, sköta mail, samla info, blogga och allt sånt där som känns så självklart att göra hemifrån. Man fattar inte förrän man tappar uppkopplingen, hur beroende man är av den. Hur klarade man sig för bara några år sen?
Men nu är jag tillbaka. Och inte nog med det. Solen skiner från en klarblå himmel, fyra av mina barn är hemma och dessutom mina två barnbarn och från spisen doftar det gott om den nästan färdiga köttfärssåsen. Livet leker!
