Krokodil-minnen

krokodil

Alla som har sett filmen Crocodile Dundee, kommer nog ihåg scenen när Linda Kozlowski ska hämta vatten vid en strand och blir attackerad av en jättestor krokodil. Ganska så dramatiskt. Krokodiler är både skrämmande och fascinerande på nåt sätt.

Jag hörde om ett gäng svenskar som för flera decennier sen åkte över en flod i Afrika. En kvinnlig missionär var magsjuk och spydde över relingen, när en krokodil drog ner henne i vattnet. Henne såg de aldrig mer.

När min dotter Anna hade arbetat en period som au pair i Florida och snart skulle åka hem, tyckte hennes kompisar att det var tråkigt att hon inte hade fått se några krokodiler. De tog med henne i en bil och körde till ett träsk. De kunde se krokodilernas ögon som lyste i mörkret runt omkring. Sen knöt de fast bitar av kyckling i ett snöre och lät krokodilerna äta dem!

Jag ryste när jag fick höra det där efteråt. De visste tydligen inte att en krokodil kan springa lika fort som en människa. Det är nog tur att man inte vet allt tokigt som ens barn kan hitta på. Vi hade till exempel ingen aning om att vår Victor och hans kompisar höll på med en massa halsbrytande jackass-experiment. Puh!

Medan Anna jobbade i Florida var vi där och hälsade på. Då passade vi på att besöka en krokodilfarm, som låg på en ö i Everglades. En karl satte sig på en krokodils rygg och bände upp käkarna på den. Så fort han förde handen framför krokodilen slog käften igen blixtsnabbt. Den killen hade nog jobbat där rätt länge, för han hade fyra fingrar på ena handen och tre på den andra.

Mest spännande var när båten lämnade ön. På vägen tillbaka stannade den och guiden lockade fram en krokodil ända fram till båtens kant. När den var ända framme vid den låga relingen var det ingen som stack fram handen precis. Men jag tog i alla fall en bra bild.

krokodil2

Annonser

3 svar to “Krokodil-minnen”

  1. Anna Says:

    Haha, ja det där är härliga gamla minnen! Men ärligt, vi visste att alligatorer kan springa snabbt – och dessutom kan hoppa lika långt som sin längd – så vi hade en Jeep där vi kunde hoppa upp på motorhuven om vi skulle få sällskap! =). Måste säga att det var grymt spännande att ändå få känna på det ”på riktigt” – det är dock ej något som jag tänker förmedla till mina barn. Hej hopp!

  2. Elin Says:

    Anna, du är galen!

  3. Anne Says:

    Anna gött att du inte blev påhoppad!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: