Film film film, del 12

film012

Idag skänker jag en speciell tanke till regissören och manusförfattaren John Hughes, som dog i torsdags. Han tog en promenad i New York, när han plötsligt drabbades av en hjärtattack.

De allvarsamma förstå-sig-på-are som har Ingemar Bergman som måttstock, fnyser antagligen föraktfullt åt Hughes gärning. Många av hans filmer var komedier av det vansinnigare slaget, som Ett päron till farsa och Ensam hemma-filmerna.

hughes2

Men vad som i mitt tycke gör John Hughes minnesvärd är hans tonårsdraman från 80-talet, till exempel Pretty in pink, Some kind of wonderful och framför allt Breakfast Club. Med hjälp av unga talangfulla skådespelare berättade han historier som tog ungdomars situation på allvar och som verkligen berörde.

brclub

I Breakfast Club går han tillrätta med de stereotypa ungdomsrollerna genom att skildra fem helt olika skolelever som är trötta på att bli placerade i ett fack. Det känns äkta och det berör. En film du inte får missa!

Trots att han inte alltid har blivit tagen på allvar, har John Hughes lämnat ett tydligt avtryck i filmvärlden och i ungdomskulturen. Han kommer att bli ihågkommen.

Till sist bjuder jag på ett litet klipp ur Pretty in pink. Här gör John Cryer en helt utflippad mimning till Otis Reddings ”Try a little tenderness”.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: