Sprickor i fasaden

En vän berättade för ett tag sen att en gemensam bekant – en rakryggad och bra karl – hade vänstrat med en jobbarkompis. Jag blev chockad och min väns kommentar var: ”Då sjönk han i mina ögon”.

Den där informationen fick mig att må dåligt. Där sprack fasaden på en person som jag hade respekterat. Han har väl visserligen aldrig påstått att han är felfri. Men ändå!

Det finns andra människor som försöker ge intryck av att vara 100% perfekta. De putsar på sina fasader och döljer skickligt sina fel. Såna människor upplever jag som kalla. Sanningen är att alla har sprickor.

Ingen människa är helt perfekt. Till och med undersköna fotomodeller blir retuscherade för att duga på bilderna. Och även de mest änglalika har sidor som de inte är så stolta över.

Det där tycker jag är en stor tröst. Självklart ska man göra vad man kan för att vara en god människa och en trogen vän, men för alla finns det tillfällen när man är sig själv närmast. Och ibland trampar man i klaveret, men ångrar sig förhoppningsvis efteråt.

Leonard Cohen sätter fingret på det där i sången Anthem:

Ring the bells that still can ring
Forget your perfect offering
There is a crack in everything
That’s how the light gets in

Om vi vore perfekta, vad hade vi då att kämpa för? Det är sprickorna som gör oss mänskliga. Vem vill leva med mörker inombords?

acceptera att du har fel och brister, förbättra det du kan. Men fortsätt släppa in ljuset.

Annonser

4 svar to “Sprickor i fasaden”

  1. Hans Says:

    Cohens text är klockren 🙂

  2. fridaswork Says:

    Just den där textraden har jag älskat i många år. Du skriver så inspirerande Tony! Egentligen borde du bli predikant… Dina bloginlägg är ju små predikningar liksom…

  3. Harald Says:

    Texten kandes valdigt akta och viktig. Tack fran Harald med familj i Thailand. Halsa Kjell med familj.

  4. Micke Says:

    Likaväl som man ska acceptera att jag själv har fel och brister. Lika viktigt är det att tänka på att alla gör fel någon gång, ibland mer än en gång. I vissa sammanhang så är det nog så att vi uppskattar en person pga olika saker. Sådant som gjort intryck, t ex vad någon sagt eller gjort eller hur man uppfattar en människas personlighet.. Det är väldigt lätt att glömma bort att varje individ har flera sidor i sin personlighet. Och att alla sidorna kanske inte syns på en gång. Det är då man blir ”besviken” tror jag. Och det är väl det du skriver om i texten.

    En annan tanke är den att den där aviga, griniga typen som man ibland stöter på och som man absolut inte vill umgås med och som minst av allt är vare sig perfekt eller charmig. Just den personen kan vara den ärligaste personen och bli den mest trofasta vännen.

    Nog om detta, jag kanske får tillfälle att återkomma till detta i framtiden. Men här och nu blir det för långt och invecklat att utveckla dom mänskliga mysterierna. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: