Singelliv, del 2

När jag blev tvingad in i singellivet, började den mörkaste tiden i mitt liv. Under mer än ett år dominerades min tillvaro av grubblerier och eländestänkande. Jag kände mig helt värdelös och undrade varför jag över huvud taget hade blivit född.

Till slut kom jag till sans och bestämde mig för att det fick räcka med tråkigheter. Jag ville använda min energi till bra saker i stället, även om jag fortfarande kände mig lite skör.

Ett par månader senare fyllde jag 50, vilket var en absurd upplevelse eftersom jag liksom Bryan Adams känner mig betydligt yngre. Men jag ville i alla fall fira tilldragelsen. Jag hyrde konserthuset och ordnade en musikfest.

Festen blev helt fantastisk. 100 gäster från när och fjärran kom och många av dem medverkade i festkonserten. Det blev en helkväll med sång, musik, dans, tal och olika upptåg.

För mig som hade varit så långt ner i botten, var det en otrolig upplevelse att höra alla sångerna och alla goda ord. Och jag blev väldigt rörd över att så många ville komma för min skull.

Så här efteråt kan jag se att min fest blev den slutgiltiga upprättelsen för mig, då jag fick klart för mig hur många som tyckte om mig och ville förgylla min dag. Då försvann de sista resterna av mörka tankar om mig själv.

Min vän R gjorde festens kanske märkligaste inslag. Hon framförde en specialkoreograferad dans – utan musik! Den kändes rätt konstig, men berörde mig väldigt starkt. Under dansen lästes en kort text, som jag senare fick av henne på en liten tavla.

Just den där texten sammanfattar vad min fest kom att betyda för mig. Tavlan står på mitt nattduksbord och jag ser på den varje kväll innan jag somnar. Den påminner mig om att jag har goda vänner och att jag aldrig mer ska nedvärdera mig själv.

Annonser

2 svar to “Singelliv, del 2”

  1. Maggan Says:

    Hej Tony ! Vilken fin berättelse och bra gjort av dej att lära förstå att du är dyrbar, högt aktad och älskad. Inte lätt att ”se det” i den situation du befann dej i. Skönt för dej att du ”kommit ut ur tunneln”. Vilken VÄN, som gav dej tavlan, jag förstår att den alltid kommer att finnas på ditt sängbord. Det är lätt att falla i förtvivlan, då är tavlan guld värd, att påminna dej om hur verkligheten är.
    Ensamheten är svår, jag går här och ”stöter”, inget jobb att gå till, vi skulle nu ha det så fint och skönt i vårt hus, gå strandpromenader med matsäck etc., nu känns det ingen mening längre. Jag försöker sälja huset men det är trögt. Har fått lägenhet i Tyresö om jag blir godkänd ekonomiskt, inga lysande inkomster nu när jag är ensam, jag tror jag får veta i veckan som kommer. Blir jag godkänd flyttar jag 1 augusti om de inte blir för dyrt med båda ställena till försäljningen är över, får väl gå ner i pris i värsta fall. Hälsningar och kramar från Maggan

  2. Eivor Says:

    Blev rörd till tårar,spec.när Du ifrågasatte att Du ens velat bli född. Att Du blev född är ju Dina föräldrars största LYCKA!
    Dessutom: Alla vi som var med på festen upplevde den som en enda stor
    kärleksförklaring—- till Dej!
    Kram Mom

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: