Archive for the ‘Citat’ Category

Försenat jubileum

oktober 28, 2010

Den 4 oktober var det tre år sedan jag startade min blogg. Och precis den dagen blev det nåt fel med mitt bredband. Nu har jag levt avskuren och i mörker i drygt tre veckor, men igår eftermiddag kom äntligen en tekniker och fixade det hela. Så nu är jag tillbaka.

Mitt bloggjubileum kommer alltså lite för sent, men jag kör det ändå. Dessutom är det här mitt 200:e blogginlägg. Det är väl ingen som har läst alla och somliga läsare har kommit till på sistone, så jag tänkte tipsa om en del guldkorn från de här tre åren.

Här nedanför kommer ett antal små bilder. Varje bild går att klicka på, så du kan alltså komma till en hel rad inlägg härifrån. Jag är ju en riktig filmnörd, så här är länkar till fyra av mina filminlägg:

Jag råkar ofta in i komiska situationer och gör bort mig på olika sätt. Här är några inlägg som många har skrattat åt:

En hel serie blogginlägg handlar om min digitala konstsamling. Här är två av dem:

Det händer då och då att jag lyckas ta några bra bilder med min lilla digitalkamera. Då kan de hamna på bloggen:

Här är ett par av mina inlägg i ämnet musik:

Jag är mest ute efter att skriva sånt som roar och uppmuntrar. Men visst händer det ibland att jag lägger en åsikt om nånting. Alltid retar det nån:

Mest av allt vill jag påminna om att vi kan må mycket bättre genom att tänka positivt och uppmuntra varandra:

Hoppas du har en stund över för att titta igenom länkarna. Om inte kan du alltid komma tillbaka senare.

Tack till alla er som brukar läsa min blogg. Du vet väl att du alltid kan komma till startsidan genom att klicka på Ditt & Datt-bilden längst upp. Och i högerspalten kan du se vad jag har skrivit under de olika kategorierna.

Välkommen tillbaka och tipsa gärna andra genom att skicka dem den här adressen: https://gladatony1.wordpress.com/

Annonser

Uppmuntran från oväntat håll

september 30, 2010

Jag jobbar natt på ett behandlingshem för barn med bokstavsdiagnoser eller andra problem som gör att de har svårt att fungera socialt. Många är aggressiva och är vana att lösa problem med en smäll på käften.

Vårt jobb är att hjälpa de här barnen att vänja sig av med sitt inlärda aggressiva beteende och lösa konflikter på ett fredligt sätt i stället. De ska ju kunna fungera ute i samhället så småningom. Våra verktyg i jobbet är bland annat struktur, tydliga regler och vår metod ART – Aggression Replacement Training.

Somliga av barnen kan inte låta bli att provocera andra och en del har mycket svårt att tala gott om andra, utan tar kontakt med dryga eller kränkande kommentarer. Trots det är de ofta goa och mysiga ungar.

När jag kom in på jobbet härom kvällen för att jobba mitt nattpass, möttes jag som vanligt av flera barn som ville bli nattade av mig. Jag brukar rita och berätta sagor som jag hittar på. Varje barn får en egen saga som ingen annan har hört tidigare – inte ens jag.

När ytterligare en kille och en tjej bad mig om nattning, frågade en arbetskamrat: ”Varför är du så populär?”. Innan jag hann svara, sa tjejen: ”Han är som en lugnande medicin”.

Jag blev jätteglad och sa: ”Det var fint sagt!”. Tjejen rodnade lite men såg också glad ut.

Den där kommentaren lever jag länge på. Alla behöver uppmuntran och en sån tar lite extra skruv när den kommer från ett oväntat håll.

De flesta är alldeles för dåliga på att uppmuntra och ge beröm – jag också. Vi borde träna på det och göra det till en daglig rutin. Inte nog med att man kan glädja en annan människa. Man blir glad själv också!

Rätt glasögon inför framtiden

september 3, 2010

Förra lördagen var jag på en festlighet i Stockholm. Min kusin var conferencier och skötte det hur bra som helst. En sak som hon sa lite i förbigående klistrade sig fast i min hjärna. Så här sa hon:

”Framtiden ligger framför oss!”

Du kanske tycker att den självklarheten inte är särskilt imponerande. Men jag anser ändå att den är en sanning som tål att tänka på. Framtiden ligger faktiskt framför oss. Det tycker jag är hoppfullt.

Den som har haft det tufft ett tag kan lägga detta till handlingarna och hoppas på att framtiden har något bättre att bjuda på. Efter regn kommer som bekant solsken.

Härom dagen hörde jag någon säga ungefär så här: ”Ungdomar är personer som har alla besvikelser framför sig.” Vilka tråkiga och osunda ord. Jag protesterar! Den som går genom livet med den typen av kommentarer är i stort behov av att byta glasögon.

Den som vågar byta negativa och nedbrytande tankar mot ljusa och positiva, har allt att vinna. Då ser man framtiden an med förväntan och nyfikenhet och mår otroligt mycket bättre.

Vi kan givetvis inte veta ett dugg om framtiden. Livet blir inte alltid som vi tänkt oss och ingen av oss kan veta med säkerhet att vi lever i morgon. Ändå är det möjligt att se ljust på framtiden.

Om vi möter varje ny dag med positiv förväntan, är chanserna stora att vi lägger märke till alla bra saker som händer. Vi kan också se möjligheter som vi kanske hade missat helt om vi använt vår energi till att beklaga oss.

Dagarna som har gått går inte att göra ogjorda. Men framtiden ligger framför oss. Vi kan när som helst göra ett nytt avstamp, resa oss ur negativa tankar och smitta av oss med en positiv attityd i stället. Välj rätt framtid!

Singelliv, del 2

maj 15, 2010

När jag blev tvingad in i singellivet, började den mörkaste tiden i mitt liv. Under mer än ett år dominerades min tillvaro av grubblerier och eländestänkande. Jag kände mig helt värdelös och undrade varför jag över huvud taget hade blivit född.

Till slut kom jag till sans och bestämde mig för att det fick räcka med tråkigheter. Jag ville använda min energi till bra saker i stället, även om jag fortfarande kände mig lite skör.

Ett par månader senare fyllde jag 50, vilket var en absurd upplevelse eftersom jag liksom Bryan Adams känner mig betydligt yngre. Men jag ville i alla fall fira tilldragelsen. Jag hyrde konserthuset och ordnade en musikfest.

Festen blev helt fantastisk. 100 gäster från när och fjärran kom och många av dem medverkade i festkonserten. Det blev en helkväll med sång, musik, dans, tal och olika upptåg.

För mig som hade varit så långt ner i botten, var det en otrolig upplevelse att höra alla sångerna och alla goda ord. Och jag blev väldigt rörd över att så många ville komma för min skull.

Så här efteråt kan jag se att min fest blev den slutgiltiga upprättelsen för mig, då jag fick klart för mig hur många som tyckte om mig och ville förgylla min dag. Då försvann de sista resterna av mörka tankar om mig själv.

Min vän R gjorde festens kanske märkligaste inslag. Hon framförde en specialkoreograferad dans – utan musik! Den kändes rätt konstig, men berörde mig väldigt starkt. Under dansen lästes en kort text, som jag senare fick av henne på en liten tavla.

Just den där texten sammanfattar vad min fest kom att betyda för mig. Tavlan står på mitt nattduksbord och jag ser på den varje kväll innan jag somnar. Den påminner mig om att jag har goda vänner och att jag aldrig mer ska nedvärdera mig själv.

En femma för dina tankar

april 15, 2010

För 145 år sedan idag – 15 april 1865 – dog Abraham Lincoln. Han var president i USA och var antagligen en bra karl. Han kallades Ärlige Abe.

Lincoln arbetade hårt för att bekämpa slaveriet. Det ledde till att man 1865 antog det trettonde tillägget till USA:s konstitution, som gjorde slaveri olagligt.

Den 14 april satt Lincoln i en loge på Fordteatern i Washington, när han blev skjuten bakifrån av John Wilkes Booth. Klockan var 22.13. Abraham Lincoln avled efter nio timmars medvetslöshet.

När jag var ute och surfade idag, hittade jag av en händelse ett av Abraham Lincolns citat:

”De flesta är ungefär så nöjda som de bestämmer sig för att vara.”

Det där citatet var ju inte precis politiskt, men jag tycker att det har en hel del att säga om livet. Det handlar om vilken inställning man har till de omständigheter som vi alla möter. Somliga ägnar mycket energi åt att tycka synd om sig själva. Andra blir aldrig nöjda, trots att de har mer än de flesta.

Själv har jag bestämt mig för att vara nöjd. Jag försöker att möta varje dag med positiv förväntan och om du frågar hur det står till, så mår jag bara fint.

Ingemar Olsson har skrivit en låt som jag ofta nynnar på. Den heter ”Jag mår bra” och proklamerar rakt på sak att petitesser som ryggont eller tandvärk inte kan förstöra mitt goda humör.

Det märkliga är att om man lever med attityden ”Jag mår bra”, då mår man verkligen bra på riktigt. Det är en medicin som heter duga.

Så ta Abraham Lincolns citat som en utmaning och bestäm dig för hur nöjd du ska vara.

Vadå – jag dyster?

mars 4, 2010

När jag gick i 4:an kom min klasskompis Per en dag till skolan med ett ex av Svenska MAD. Han bläddrade i den på rasten, men lät ingen annan titta. ”Det är för sjuk humor för er”, sa han.

Den kommentaren ökade bara min nyfikenhet. Snart blev jag själv en ivrig läsare och intresset höll i sig under rätt många år. Tidningen stod verkligen för sin egen speciella humor – men den var nog mer udda då än den skulle vara nu.

MAD:s framsida pryddes ofta av omslagspojken Alfred E Neuman, som med ett ständigt leende och glugg mellan framtänderna proklamerade sitt valspråk: ”Vadå – jag dyster?”.

Den senaste tidens händelser har fått mig att tänka på det där citatet och på hur det ofta stämmer in på mig själv. Det kan vara lätt att tro att en sån som jag, som ständigt argumenterar för ett positivt tänkande, skulle vara besparad från de eländen som drabbar de flesta andra. Så är det inte.

I helgen som gick föll det en snöflinga för mycket. Plötsligt brakade det till och hela altantaket rasade in. Igår skakade bilen på ett konstigt sätt och karossen hängde snett över högra bakdäcket. Jag vill inte gärna tänka på vad det kommer att stå på räkningen från verkstan. Ändå påverkades inte mitt goda humör särskilt mycket.

Men när min fru stack för några år sen och samtidigt förvandlade mig till singel, var det början på ett helt år av deppande och eländestänkande. Och nyligen, när det återstod en vecka till vår caféshow, och bara drygt 10% av biljetterna var sålda, då kände jag mig rätt uppgiven.

Jag vande mig så småningom vid ensamlivet. Och båda våra caféföreställningar blev utsålda. Att huset och bilen rasar är smällar man får ta. Att vara dyster hjälper inte det minsta, men en positiv attityd rundar av de skarpa hörnen i livet.

Sveriges King of Soul

februari 24, 2010

Stora delar av svenska folket har hört honom sjunga, men få vet vem han är. Jag talar om Samuel Ljungblahd – en av landets bästa sångröster.

Samuel är för sjätte året i rad den anonyme manlige sångaren i TV-underhållningen Let’s dance. Han sitter lite undanskymd i orkestern och om man har tur kan man få en skymt av honom när något av dansparen virvlar förbi.

I november gjorde han succé i Globen under en konsert med Kirk Franklin – vår tids största namn inom modern gospel. Kirk trodde inte sina öron och utbrast: ”Dig måste vi ta till USA!

Samuel Ljungblahd har nyligen släppt sin tredje egna CD. Den heter kort och gott ”No. 3”. Liksom på de tidigare skivorna bjuder han på svängig soul, som gör det svårt att sitta still. Och det låter inte det minsta svenskt, utan snarare som klassisk Motown-soul.

Jag vet inte om det är hans egen idé eller någon annans, men det var ett genidrag att i samband med nya CD:n styla honom på 60-talsvis i pullover eller cardigan, fluga och hornbågade glasögon. Det gör att allt känns helrätt, från omslaget till arrangemanget och stämningen på skivan. No. 3 finns att köpa till exempel på cdon.com.

I april förra året var Samuel Ljungblahd en av gästerna i Så ska det låta och lämnade även där ett outplånligt intryck. I en omröstning på SVT:s hemsida om vilka artister publiken ville återse nästa säsong, fick Samuel dubbelt så många röster som de flesta välkända artister. Här är ett klipp från programmet och det är värt att lyssna på hela låten. Avslutningen är magnifik!

Film Film Film, del 17

februari 24, 2010

Det händer att filmer som är riktigt bra av någon anledning aldrig upptäcks av den stora publiken. Jag tänker exempelvis på Out of time med Denzel Washington, Lasse Hallströms En dag i livet eller Woody Allens Kairos röda ros. Idag vill jag berätta om en annan ”doldis” i filmfloran, som är en riktig pärla: In the land of women.

Adam Brody från O.C. spelar Carter – killen som blir dumpad av sin flickvän och vars värld rasar samman. Han reser bort från LA och bosätter sig hos sin senila mormor i en annan stad. Där ägnar han tiden åt att tycka synd om sig själv och försöka reda ut sitt liv.

Carter lär snart känna kvinnorna i grannfamiljen – en mamma och hennes två döttrar. Trots att han är fullt upptagen med att tänka på sin egen situation, blir han för grannarna en person som har ett friskt utifrånperspektiv. Han blir en slags katalysator som får saker att hända i grannhuset.

Meg Ryan och framför allt Kristen Stewart från Twilight gör känsliga och övertygande rolltolkningar, vilket i och för sig är skådespelarnas uppgift. Men här görs det så bra att man ibland glömmer bort att det är en film och i stället dras in i historien och kommer riktigt nära det som händer.

Jon Kasdan, som ligger bakom det välskrivna manuset, gör här sin regidebut. Hans berättelse är inte särskilt udda, men känns ärlig och intim på ett sätt som gör att filmen höjer sig över mängden.

Så här skrev en av recensenterna: ”Superb! One of those rare movies you hate to see end.” Jag kunde inte ha uttryckt det bättre själv.

Den enes burk…

februari 10, 2010

Det finns ett uttryck som säger ”Den enes bröd – den andres död”. De senaste dagarnas nyheter om läsk känns som en påminnelse om det.

Igår hörde jag på nyheterna att forskarna varnar för läsk. Om man skulle bry sig om allt som forskarna säger, skulle man inte kunna äta nånting alls, men i det här fallet kan jag tänka mig att det ligger något i varningen. Både svenska och amerikanska forskare har kommit fram till samma sak.

Den som dricker minst två burkar läsk i veckan löper en nästan dubbelt så stor risk att drabbas av cancer i bukspottkörteln – något som till nästan 100% har dödlig utgång. Det är sockret i läsken som är problemet och samma sak gäller dem som dricker kaffe eller te med socker i.

På nyheterna idag berättas det att panten på läskburkar ska fördubblas från nuvarande 50 öre till 1 krona. Prishöjningen ska genomföras den 15 september i år. Anledningen är förstås att man vill att fler burkar ska återvinnas i stället för att hamna i naturen eller i fel sopsäck.

För mig låter det som ett sätt att tjäna pengar. Alla som har tillgång till ett förråd eller garage kan nu börja hamstra burkar, för att efter 15 september få dubbelt betalt för dem. Det låter som ett säkrare sätt att öka på sina inkomster än att satsa på aktier eller annat osäkert. Dessutom skattefritt.

Men det är klart, kan man inte dricka mer än två burkar i veckan blir det inte mycket pengar i september…

Bättre och bättre – en utmaning

januari 6, 2010

Nu är vi redan flera dagar in i 2010 och vill önska dig ett alldeles extra gott nytt år! Jag trodde att förra året skulle bli bra, men jag har bestämt mig för att 2010 ska bli ännu bättre.

Jag ska fortsätta jobba med mina mål från förra året, men göra åtminstone ett tillägg: Jag ska bli bättre i köket. Det är ingen vidare bredd på de maträtter jag kan laga och när man lever ensam är det ibland lätt att stoppa in nån färdigrätt i micron.

Jag hörde en gång Charlotte Höglund föreläsa om självrespekt. Hon sa bland annat att man som ensam inte ska stå och äta vid diskbänken. Det är att nedvärdera sig själv. Nej, man ska duka fram maten, tända ett ljus och ha en bra stund för sig själv.

2010 kommer att bli ett bra år, därför att jag har en positiv förväntan. Omständigheterna kan man inte råda över, men man kan vara vaken inför de goda möjligheter som faktiskt dyker upp. Men det handlar inte bara om att sitta och vänta på vad ödet behagar slänga åt mitt håll. Man kan göra något själv också!

Min dotter Anna skrev om en kanonidé på sin blogg inför det här året. Hon har bestämt sig för att utmana sig själv och utvecklas under året. Hon ska ge sig själv en ny utmaning varje vecka och skriva om det på bloggen. Och så skickar hon utmaningen vidare till läsarna. Den som vill är välkommen att haka på.

Det där tyckte jag var en jättebra tanke. Så om du vill att det här ska bli ett bra år: 1. Förvänta dig bra saker. 2. Gör något själv för att bli bättre och påverka din omgivning på ett bra sätt.

Gå in på Annas blogg http://tankarurlivet.wordpress.com/ och glöm inte att bokmärka den.