Archive for the ‘Fika’ Category

Stockholm har blivit kallt

januari 21, 2013

sthlmvinter1

I Stockholm är jag född, där har jag min familj. Och jag hittar nästan överallt, men Stockholm har blivit kallt.

Så sjöng Orup i sin sång ”Stockholm” och jag kan skriva under på alltihop. Jag är född i Stockholm och åker rätt ofta hit och hälsar på. Här bor mina föräldrar, mina syskon och två av mina barn. Och just nu är det kallt här. Kanske inte på det sätt som Orup menade.

sthlmvinter2

När jag är i Stockholm och det är vackert väder, brukar jag ge mig ut med min lilla kamera och jaga fina bilder. Så i lördags var det dags igen.

sthlmvinter3

Det var illkallt på stan – typ 18 minusgrader eller så – och det bet i kinderna. Vid Strömmen var det många som tog bilder i eftermiddagssolen.

sthlmvinter4

Jag tog av mig ena vanten och tog ett par bilder. På några sekunder började det värka i handen och fingrarna blev stela som fiskpinnar. Det blev i alla fall ett par fina bilder.

sthlmvinter5

Strax efter råkade jag stöta på min dotter Malin och hennes David som stod och hoppade i kylan. Vi bestämde oss för att smita in nånstans där vi kunde värma oss. Strax intill Stortorget ligger Café Sten Sture. Nere i deras källarvalv var det varmt och skönt och det blev ännu bättre med semlor och varm choklad med vispgrädde.

sthlmvinter6

När vi hade tinat upp och kom ut igen, hade solen redan börjat gå ner. Så det blev en kort fototur. Men ibland är det ju så att ”underbart är kort”.

sthlmvinter7

Annonser

Full fart och festligt

juli 11, 2011

Mina blogginlägg brukar inte handla om vad jag har gjort sen sist, men nu får jag göra ett undantag. Det har hänt så mycket nu på försommaren och därför har jag inte skrivit här på över en månad. Men skärpning utlovas.

Den 7 juni föddes mitt femte (!) barnbarn. Hon är jättefin och heter Sigrid, som ungefär betyder ”segerrik skönhet”. I förra veckan var jag några dagar i Falun för att träffa både henne, storasyster Selma och föräldrarna Anna och Richard.

Just i dagarna då Sigrid föddes var det full fart. Jag lyckades pricka in studentfester både i Stockholm och hemma i Småland mellan arbetspassen på mitt nattjobb. Det blev tårta i långa banor och en massa annat gott förstås.

Sen närmade sig sommarens STORA händelse. Min dotter Malin skulle gifta sig med sin David den 2 juli. Tiden innan präglades av förberedelser inför den stora dagen. Det blev full fart in i det sista, men jag lyckades anlända minuterna innan vigseln skulle börja, då jag skulle föra Malin fram till den blivande maken, hans best man och prästen.

En överraskning för bröllopsgästerna var att vigseln hölls utomhus. Strax intill kyrkan fanns ruinen av en gammal fornkyrka. Av den fanns det bara en låg mur kvar och man hade placerat ut enkla träbänkar – eller egentligen kraftiga plankor – att sitta på. Det blev en speciell och härlig stämning och väldigt fint alltihop.

Bröllopsfesten kunde inte ha varit mer perfekt. En fullsatt festsal, god mat, bröllopstårta i många våningar, en lång rad fina tal och en massa andra roliga inslag.

När jag såg på brudparet, tänkte jag att det är fantastiskt att se när en kille och en tjej passar så perfekt ihop. Då är kärleken verkligen värd att fira. Det tror jag att alla som var med på festen håller med om.

Havet där inget kan leva

januari 15, 2011

Det blev rätt glest med inlägg här på bloggen i slutet av 2010, men det finns en förklaring. I november arrangerade jag och vännerna i Skapligt en ny caféshow. Så gott som all fritid och ganska mycket kraft gick åt till den, men det var det värt. Publiken från de tre föreställningarna var mer än nöjda och vi får fortfarande glada kommentarer och dunkar i ryggen.

Temat för showen var att räcka en hjälpande hand åt andra. För att illustrera det utgick vi från Döda Havet.

Om man vill bada i Döda Havet, får man noggranna instruktioner om att inte utsätta ögon och mun för vattnet. Det är nämligen mycket giftigt. Om man får vatten i ögonen måste man uppsöka sjukhus. Annars kan man förlora synen. Slemhinnorna fräts sönder av det giftiga vattnet.

Trots att det rinner in friskt vatten hela tiden, är Döda Havets vatten dödligt. Inga levande varelser kan överleva där. Problemet är att det inte finns något utflöde. Därför kommer Döda Havet att förbli dött.

Vi människor fungerar likadant. Om vi inte har ett utflöde ur våra liv, spelar det ingen roll hur mycket vi lastar in. Det känns ändå tomt och dött. Någonting fattas.

Nu för tiden tänker vi nästan bara på oss själva. Det gäller att tjäna så mycket som möjligt, köpa alla prylar man vill ha, satsa på sig själv och skita i andra.

Så resonerar den som bara vill ha inflöde i sitt liv, men saknar utflöde. Och där finns förklaringen till att så många mår dåligt i vårt land, trots vår välfärd och vår höga levnadsstandard. Jag-centreringen förgiftar oss.

Så om du känner dig kraftlös, tappar fokus och undrar vad livet egentligen går ut på, är det inte mer pengar och prylar du behöver. Du kanske behöver ge bort något i stället. Man mår faktiskt bättre av att ge än av att få, hur bakvänt det än kan låta.

Väckt av vänner, del 3

december 13, 2010

Nej, nu får jag allt skämmas! Har inte skrivit på bloggen på sju veckor. Skandal! Men i morse fick jag ett uppvaknande som måste uppmärksammas på bloggen, så här är jag igen.

Jag vaknade kl 06.45 av att det ringde på dörren. Trasslade en lång stund för att hitta och få på mig en morgonrock. När jag till sist öppnade dörren var det ett luciatåg som stod där. Tio personer. Goda vänner. Vilken lycka!

Hela gänget ställde upp sig i mitt vardagsrum och bjöd på både skönsång och pepparkakor. Själv satt jag i soffan och bara njöt. De  kom till mig! Jag känner mig priviligierad.

När de hade gått sov jag ett par timmar till, men den där väckningen levde jag på hela dagen sen. Härliga, goa vänner – livet vore som ett evigt november utan er!

Jag hade i alla fall tur med sällskapet

augusti 4, 2010

Min förra tur till Öland var bara en kortis, men sista veckan i juli skulle jag ha min riktiga semestervecka där. Tråkigt nog lyste solen med sin frånvaro den här gången. Här ovanför ser du min utsikt när jag åkte hemifrån. Ösregn hela vägen till en bit norr om Borgholm. Dagen innan hade de stängt Ölandsbron, för att inga husvagnar skulle blåsa av.

Det blev många grå dagar och ett helt dygn med ihållande regn. Men jag höll mig torr i mitt tält, trots allt.

Ett par dagar tittade solen i alla fall fram några timmar och det blev hyggligt strandväder.

När vädret sviker, finns det annat att göra. Då umgås man med släkt och vänner, går i bodarna i Byxelkrok, fikar och äter gott. Jag var på en riktig höjdarkonsert med norrmannen Ole Børud – det bästa som hänt sedan Earth, Wind & Fire. Det svängde nåt alldeles makalöst och publiken jublade.

Sen blev det en hel del spel, förstås. När då då?, Babbel och Yatzy. I husvagnen hos min brors familj fick jag prova att spela Mexican Train. Enkelt, snabbspelat och spännande. Det måste jag skaffa mig själv snarast möjligt.

Och så blev det en hel del Mah Jong förstås. Tillsammans med mina släktingar (min sysslings frus kusins kusiner) spelade vi en hel match på bara tre kvällar. Det är ett svårslaget rekord.

Summan av kardemumman är att det blev en höjdarvecka, trots vädret. Goda vänner är livets krydda!

Här nedanför kan du höra ett smakprov av Ole Børud. Hans CD ”Shakin’ the ground” borde finnas i varje skivsamling!

Semlan som blev mitt fall

februari 25, 2010

Ibland råkar jag in i löjliga situationer och andra gånger råkar jag ut för saker på grund av mitt eget löjliga beteende. På begäran ska jag nu berätta vad som hände mig igår.

Jag hade en mycket avspänd förmiddag innan jag skulle åka och hämta min dotter Ida i Jönköping prick klockan tolv. Men tidsoptimist som jag är tog jag det lite för lugnt och upptäckte plötsligt att det var dags att åka. Jag skulle hinna om jag hoppade över dagens viktigaste mål – frukosten.

Jag gjorde mig redo för att åka iväg på fastande mage, men vid ytterdörren ångrade jag mig. Det måste finnas något som jag kunde äta för att inte alldeles förgås av hunger. Och tänka sig. I kylskåpet stod en kartong med en semla. Sagt och gjort. Jag tog den med mig och gick ut och startade bilen.

Det har ju snöat en hel del under lång tid, så vår gata är sig inte lik. Den är betydligt smalare än vanligt och jag var omgiven av höga snövallar när jag körde ut bilen med ena handen på ratten och semlan balanserande i den andra.

Det sägs ju att män inte kan göra två saker samtidigt och den här gången stämde nog det påståendet. Eller också var det hungern som var orsaken. Jag måste ha haft mer fokus på semlan än på vägen, för jag körde långt in i en snödriva och fastnade. Bara 20 meter hemifrån!

Jag satte igång med att frilägga bilen med en liten snöskyffel och tog emellanåt en tugga av semlan. Efter 45 minuter hade jag flyttat så stora mängder snö att man såg det mesta av bilen. Och i det läget kom min vän Ro och drog loss mig med sin bil och en bogserlina. Slutet gott allting gott.

Sensmoral: Bättre en semla i handen… Äsch, glöm det!

Super-succé!

januari 29, 2010

Nu har jag inte bloggat på ett tag. Det beror på att arbetet med vår Café-show Living on a prayer blev väldigt intensivt på sluttampen. Efter drygt fem månaders förberedelser, planering och övningar fick vi lön för mödan i lördags. Då var det äntligen dags att framföra showen i två föreställningar.

Det var spännande in i det sista. Skulle vi sälja tillräckligt många biljetter? Eller skulle vi själva bli tvingade att betala en del av kostnaderna? Men till sist blev det två utsålda hus. Ekonomin gick ihop och vi drog en lättnadens suck.

De som kom fick avnjuta showen till extra festligt fika. Mina vänner AA och Ha hade skapat en riktigt aptitretande fikabuffé och efter halva föreställningen bars chokladtårtorna in, prydda med sprakande fyrverkeribloss.

Vårt musikurval hade en enorm bredd, så här fanns något för alla. Och kanske var det just mixen av musikstilar som gjorde att besökarna var så nöjda och imponerade. Av alla kommentarer att döma hade vi överträffat allas förväntningar och gjort super-succé. Härligt!

Närmare 30 personer har stått på scenen och alla har gjort ett kanonjobb – musiker, dansare och sångare. Under repetitionerna la vi mycket krut på att allt skulle flyta utan onödiga tidsglapp – och det blev som vi ville.

Efter en och en halv timmes show gick publiken motvilligt hem. De hade gärna sett att föreställningen hade fortsatt lite längre. Själva är vi jättenöjda. Det blev precis så bra som vi hade tänkt. Kanske bättre.

Nedräkning

januari 13, 2010

Den 10 augusti ringde min vän R till mig. Hon undrade om vi kunde träffas och ”visionera”. Sagt och gjort. Redan samma kväll satt vi vid mitt köksbord och funderade på ett nytt musikprojekt. Innan vi skildes åt hade vi dragit upp grunderna för en café-show.

Vi har setts i stort sett varje vecka sen dess och satt ihop en reviderad upplaga av Idégruppen Skapligt. Det är många praktiska frågor som har ältats, repertoaren har spikats, sångsolister, musiker och dansare har engagerats, en maffig fikameny har komponerats. Och mycket annat.

R, som är en duktig dansare och koreograf, har jobbat med ett par olika dansgäng, O och El har fixat noter och repat med musikerna, AA har planerat vad som ska bakas och själv har jag jobbat med affischer, biljetter och programhäfte.

I måndags hade vi för första gången en träff för alla inblandade. Vi blev 24 stycken hemma hos mig och då fattades 6. Sen tillkommer väl några stycken som ska kolla biljetter och sköta en del andra kringsysslor. Det var en härlig känsla att ses och få ansikten på alla medverkande.

I kväll var den första allvarliga repetitionen med både musiker, sångare och dansare, med olika klockslag för varje sång som skulle köras. Jag hann med att repa min innan jag gick till nattjobbet. Det känns att det här kommer att bli riktigt, riktigt bra.

Så kolla hur det ser ut i almanackan den 23 januari. Två föreställningar: 16.30 och 19.30. Det blir en glittrig show och maffigt fika för endast 90 kr. Biljetter kan beställas på Milk & Honey, telefon 0380-41502. Hoppas många kommer!

Väckt av vänner, del 2

december 13, 2009

Jag kom inte i säng förrän efter 02.00 i natt, så jag sov gott när det ringde på dörren vid tjugo över nio i morse. Jag stapplade upp halvt vid medvetande och undrade om jag hade glömt att stänga av TV:n eftersom jag hörde röster. Men så ringde dörrklockan igen.

Jag blev verkligen glatt överraskad när jag öppnande dörren. Ett gäng vänner var ute och lussade och jag var en av de lyckligt utvalda som fick besök. Fyra skönsjungande tärnor och två brummande tomtar höll en minikonsert i mitt vardagsrum och bjöd på pepparkakor.

Wow, vilket härligt sätt att vakna! Små snöflingor virvlade utanför fönstret och gav lite extra stämning åt denna Lucia-morgon.

Det visade sig att jag var sist på besökslistan, så lussandet övergick i att jag bjöd hela gänget på te och mackor. Vi hade en mysig stund vid frukostbordet med prat om ditt & datt. Vad vore livet utan vänner?

Det är andra gången i år som jag blir väckt av vänner. En perfekt start på dagen!

Kärlek eller kalla fakta?

oktober 22, 2009

bortamedvinden1

Vi som bor i den civiliserade västvärlden har sedan många årtionden lärt oss att förlita oss på vetenskapen. Vi gör det så till den milda grad att vi slutar äta morötter, potatis eller chips om nån forskare påstår att det är cancerframkallande. Vi ser oss nog som väldigt upplysta och tror inte på nåt som inte är vetenskapligt bevisat.

Men det finns sånt som inte så lätt bevisas med siffror och diagram. Som kärlek till exempel. Om någon försöker förklara kärleken genom att tala om kemiska reaktioner i våra kroppar, blir vi bara irriterade. Såna uttalanden förminskar det fantastiska som händer med oss när vi blir kära. Vem vill ha torr och gnistfri kärlek?

Om en sångare vill uttrycka sina känslor för sin älskade, sjunger han inte om procentsatser eller sannolikhetskalkyler.

borta med vinden

Trots att vi ibland klamrar oss fast vid vad forskarna säger, måste vi erkänna att det finns saker som påverkar oss starkt trots att de inte kan formuleras i vetenskapliga termer. Och de är inte mindre verkliga för det.

Nu är vi i Skapligt-gänget på gång med ett nytt musikprojekt. Vi ska ha en caféshow i januari och temat är precis sånt som jag skrivit om här. Stora och verkliga saker som påverkar oss starkt, men som inte förklaras så lätt med kalla fakta: Kärlek, medkänsla, tro.

Det är ju så att det som forskarna inte kan formulera, det tar sig de kreativa människorna an. Vi har valt ut ett dussin låtar kring det här temat. Det blir full bredd på musikstilarna. Från hiphop till svensktopp. Från Bon Jovi till Evert Taube. Sång, musik, dans och maffigt fika. Vad mer kan man önska sig?