Archive for the ‘Film’ Category

Independence day

juli 4, 2016

independence-1

Om någon säger Independence day, tänker jag nog i första hand på en film från 1996, där Jorden attackeras av aggressiva aliens. Bill Pullman spelar presidenten som tillsammans med Will Smith och Jeff Goldblum gör hjältemodiga insatser och lyckas rädda Amerika.

En rätt osannolik historia, men hyfsad action. Nu – 20 år senare – har det gjorts en uppföljare, som hade premiär på svenska biografer härom dagen. Den engelska filmtidningen Empire tycker att den är ”Fantastic!”.

independence-2

För amerikanerna är Independence day USA:s nationaldag, som firas idag den 4 juli, till minne av när de tretton första staterna förklarade sig självständiga från det engelska styret just den här dagen år 1776.

Sveriges nationaldag firas också till minne av när Sverige blev en självständig stat. Det hände när Gustav Vasa blev kung och på samma dag bröt Kalmarunionen den 6 juni 1523. Men troligen tänker inte många svenskar på den händelsen på vår nationaldag. Det är länge sedan någon behövde kämpa för vår självständighet. Kanske är det därför det trötta svenska firandet aldrig kommer i närheten av USA:s eller till exempel Norges.

independence-3

Ordet ”Independence” betyder ”Oberoende”. Självklart är det viktigt för en nation att vara oberoende genom att inte behöva lyda under något annat land. Men för oss som tar den saken som en självklarhet, inser vi kanske inte att det är värt att fira.

Den individualism som har format oss så starkt på senare år, gör dessutom att vi saknar den vi-känsla som många andra länder har. Jag tycker att vi ska stryka bokstaven O ifrån ”oberoende” och i stället tänka ”beroende”. Ensam är inte är stark. Vi behöver varandra!

När vi satsar på gemenskap och goda relationer, då kan det nog bli fart på var nationaldag också.

Annonser

Tillbaka till en filmklassiker

oktober 21, 2015

back-01

Idag är det den 21 oktober 2015 och det är ett viktigt datum i filmhistorien. Det handlar om Tillbaka till framtiden – en av världens absolut roligaste filmer. Den hade premiär sommaren 1985.

back-02

Tonårskillen Marty McFly råkar av misstag skickas tillbaka i tiden till 1955. Där träffar han sina föräldrar – innan de ens har träffat varandra. Genom en rad förvecklingar och komiska situationer ordnar allt upp sig till slut.

back-05

Filmen fick senare två uppföljare. I del 2 åker Marty framåt i tiden och landar just idag 2015-10-21. I den tredje filmen går resan bakåt i tiden igen, denna gång till Vilda Västern år 1885. Men det är film nr 1 som är den allra bästa.

back-06

Den som vet lite om filmers dramaturgi, kan konstatera att Tillbaka till framtiden är lysande i sin uppbyggnad och att det duggar tätt av planteringar som förhöjer spänningen och komiken.

back-03

Bland alla roliga detaljer, la jag märke till en för många år sedan – en som är jättekul bara för den som vet hemligheten. I början av filmen gör Marty och hans rockband en provspelning inför några gråtrista lärare. Bandet spelar filmens temalåt ”Power of love” som i övriga sekvenser i filmen spelas av Huey Lewi & The News. En lärare med megafon avbryter Marty och avfärdar dem med att de spelar för högt. Den läraren spelas av Huey Lewis!!!

back-04

I persongalleriet finns också den galne uppfinnaren Dr Emmet Brown, värstingen Biff, Martys blyge pappa George och mamman Lorraine, som blir kär i helt fel kille.

back-07

Regissören Robert Zemeckis berättar att det var svårt att sälja in filmidén och att åren gick, vilket också gjorde att man hann finslipa storyn till det mästerverk den blev till slut. Det var när Steven Spielberg kom in som producent som filmen till slut blev gjord för 30 år sedan.

back-08

Unna dig själv att återse Tillbaka till framtiden idag. Eller nån gång i framtiden.

back-09

Bästa reklamen

februari 1, 2015

icastig-1

Även om jag själv har jobbat på reklambyråer under stora delar av mitt liv, är jag evigt trött på TV-reklam. Framför allt är det störande när man vill se en bra långfilm på TV. Man tappar liksom känslan och rytmen i det man ser. Många reklamfilmer saknar profil och ofta kommer man inte ens ihåg vilket varumärke det var som marknadsfördes.

Så när reklamavbrottet kommer känns det som något störande. Utom i ett fall – ICA-filmerna. Sveriges bästa TV-reklam kommer från ICA!

icastig-2

I december 2001 började ICA producera reklamfilmer med hjärta och hjärna. I spetsen för rollkaraktärerna står ICA-Stig – ända från starten och tills idag spelad av Hans Mosesson. Filmerna är skrivna som korta sketcher som roar oss tittare, samtidigt som man visar upp utvalda varor. Tre gånger har de vunnit reklambranchens prestigefyllda pris Guldägget.

Idag – den 1 februari 2015 – lämnar Hans Mosesson gänget i ICA-butiken. Och det blev Loa Falkman som fick uppgiften att ta över hans mantel (eller egentligen hans ICA-kavaj).

icastig-3

Frågan är om det finns någon motsvarande reklamfilmserie i världen. ICA-reklamen är unik och att den fortsatt enligt samma koncept i alla år, måste betyda att den lockar kunder. Vi tittare har blivit vänner med karaktärerna i reklamen. Därför är det med både sorg och tacksamhet vi tar avsked av Hans som ICA-Stig.

Här är ett par av mina personliga ICA-favoriter:

Tack och farväl, Andraé Crouch!

januari 12, 2015

acrouch1

En av mina musikaliska hjältar har gått ur tiden. Andraé Crouch dog av en hjärtinfarkt den 8 januari. Många har nog aldrig ens hört hans namn, trots att mer än 100 av hans låtar finns på Spotify.

Andraé Crouch är en legend inom gospel och har kallats ”Den moderna gospelmusikens fader”. Han föddes 1942 och redan som 11-åring blev han pianist i sina föräldrars kyrka. Snart började han skriva de låtar som skulle bli stilbildande, älskade och sjungna av människor över hela världen. Han turnerade flitigt tillsammans med sin sånggrupp ”The Disciples” och jag har sett flera av hans konserter i Sverige.

acrouch2

Han spelade in 19 skivor och dessutom finns det en lång rad samlingar med hans låtar. Både Elvis Presley och Paul Simon har gjort covers på hans sånger.

Vid sidan av gospelmusiken har Andraé Crouch samarbetat med Stevie Wonder, Elton John och Quincy Jones. Han ansvarade för körinsatserna på Michael Jacksons ”Man in the Mirror” och Madonnas ”Like a Prayer” och medverkade på  soundtracken till Lejonkungen och Purpurfärgen.

Andraé Crouch belönades sju gånger med Grammy Award och han har en stjärna på Hollywood Walk of Fame.

acrouch3

Andraés sångtexter är enkla budskap om en stark och positiv tro på Gud. En tro som är tillgänglig för alla och som kan öka glädjen och livskvalitén på ett väldigt tydligt och avgörande sätt.

Jag tror knappt att någon musiker har påverkat mig så starkt som Andraé Crouch. Under mina år som körledare sjöng vi flera av hans sånger och jag har oräknerliga gånger suttit och klinkat dem på mitt piano. Här nedanför kan du se två videoklipp med hans låtar.

Tack Andraé för allt du har gett mig och så många andra! Jag är säker på att vi ses där uppe så småningom.

Oscar för Bästa Film går till…

mars 4, 2014

oscar2014-a

I söndags natt var det dags för årets viktigaste filmevenemang – Oscarsgalan 2014 – då förra årets bästa filmer belönades. Flest priser fick Gravity, men tre tunga statyetter gick till 12 years a slave, bland annat den allra viktigaste: Årets Bästa Film.

Filmen handlar om en fri färgad man som bor i Washington med sin familj. Slavjägare kidnappar honom, tar med honom till Södern och säljer honom som slav. Det är upptakten till ett skakande drama som verkligen tar tag i en.

DF-02290FD.psd

En annan av Oscarsstatyetterna gällde för Bästa Manus efter förlaga. Filmen bygger nämligen på en självbiografisk bok från 1853. Händelserna i filmen är alltså hämtade direkt ur verkligheten, ur Solomon Northups egen skildring av vad som hände honom.

oscar2014-c

Oscar nr 3 – priset för Bästa Kvinnliga Biroll – gick till den 21-åriga kenyanska skådespelerskan Lupita Nyong’o. Hon gör en otroligt stark rollprestation och är verkligen en värdig vinnare av priset.

oscar2014-d

Det känns bra att en så viktig och meningsfull film belönades. Ibland behöver vi bli påminda om den här mörka perioden i USA:s historia. Då aktualiseras frågorna om alla människors lika värde. I tacktalet som avslutade galan sa filmens regissör Steve McQueen så här:

”Alla förtjänar att inte bara överleva, utan att leva. Det är det viktigaste Solomon Northup har lärt oss. Det här priset tillägnas alla dem som har fått utstå slaveri och de 21 miljoner människor som fortfarande lever i slaveri.”

Tack och adjö, Nesbø!

februari 24, 2014

Bild

Jag läser en hel del böcker, både vanliga och ljudböcker. Helst ska de vara spännande, så det blir många thrillers och kriminalromaner.

Det är lätt att upptäcka att såna böcker har blivit mer och mer brutala med åren. Det verkar som om författarna måste uppfinna den absolut blodtörstigaste mördaren och så blir det bara värre och värre.

Norges mest framgångsrika författare heter Jo Nesbø. Jag har läst de allra flesta av hans kriminalromaner och favoriten är ”Huvudjägarna”. Även filmen med samma namn är väldigt spännande och oförutsägbar.

Bild

Härom dagen läste jag ut hans senaste bok ”Polis”. Och när jag la den ifrån mig kände jag plötsligt att jag inte orkade mera. Nesbø slår i mitt tycke alla andra författare på fingrarna. I hans böcker skildras de allra mest bestialiska, djävulska och vidriga mord, beskrivningar som får det att vända sig i magen.

Nu har jag fått nog! Även om böckerna är spännande medför de ett nästan fysiskt lidande för mig som läsare. Vad har hänt med det genuina berättandet? Går det inte att skriva en spännande roman utan att gå så långt över smärtgränsen?

Jag har bestämt mig. Jag har fått min överdos av Nesbø. Det räcker. I fortsättningen väljer jag bara andra författare.

Bild

Film Film Film, del 20

september 16, 2013

Bild

Hösten är här. Löven gulnar, mörkret sänker sig tidigare och det känns gott att kura i soffan till en bra film. Den här gången har jag valt att skriva om några ”gula” filmer.

Film20-b

Little Miss Sunshine är en tragikomisk road movie om en familj i kris. Trots alla möjliga problem och vansinniga händelser, är det här en film som bjuder på många skratt och en väldigt god eftersmak.

Film20-d

En enkel till Antibes handlar om den åldrade George, som vägrar att låta sina barn placera honom på ett vårdhem. Han har andra planer. Bra idé och bra rollinsatser, framför allt av Sven-Bertil Taube. Men trots det känns det som att filmen aldrig riktigt lyfter.

Film20-c

Quentin Tarrantino gillar bloddrypande historier och i Kill Bill passerar han nästan gränsen för vad man orkar se. Men trots det är filmen sevärd. Tarrantino är en mästerlig filmskapare och en stor stilist. Men känsliga personer varnas!

Film20-e

Små citroner gula överraskade mig. En romantisk komedi på svenska – kan det va nåt att ha? Ja, absolut! Jag har svårt att sätta fingret på vad det är som gör att allt blir så rätt. Det bara fungerar.

När jag såg den första gången, tyckte jag att killen i filmen var överdrivet töntig. Men efter att ha sett den igen med några tjejkompisar, visade det sig att han gick hem totalt hos dem. Så missa inte att se en film som lämnar alla med ett leende på läpparna.

Film20-f

Till sist en film som handlar om färgade hembiträden i USA i början av 1960-talet – Niceville. Det är lite otippat att det temat skulle vara så intressant, men man dras snabbt in i handlingen och kan inte undgå att bli engagerad. Bra story, väl berättad, välspelad. En riktigt, riktigt bra film, som behöver ses!

Farbror Melker vet!

september 7, 2012

Melker: – Gissa vad jag tänker göra nu!

Pelle: – Svära, va?

Melker: – Nej du, det låter så fult. Men nu ska dom där förbaskade getingarna bort!

Falsk som vatten

september 6, 2012

Thrillern Falsk som vatten hade premiär vid midnatt en mörk novemberkväll 1985. Mannen bakom filmen – Hasse Alfredsson – höll ett kort introduktionstal för premiärpubliken och sa ”Nu ska jag skrämma er ordentligt”. Filmen har fortfarande en spännande kärna, men i övrigt har den inte precis blivit bättre med åren. Man kan till exempel undra hur Stellan Skarsgård kunde få en enda roll till efter den.

På tal om vatten: I förrgår kom det ett brev som meddelade att vattnet i samhället där jag bor har förhöjda värden av bakterier. Alla uppmanas att koka vattnet innan vi dricker det. Eller blandar saft. Eller brygger kaffe eller te. Jag dricker alltid vatten till maten, så snacka om störning i mina vanor! Att koka vatten och sen kyla det till dricktemperatur tar ju evigheter.

Igår gick jag till Konsum och hittade vatten på flaska. 18 spänn för en och en halv liter vanligt vatten! Och det tar tio dagar innan man beräknar att vattenproblemet är löst.

Härom året var jag i Thailand med min dotter Ida. Under tio dagar klarade vi oss från magsjuka, men på planet mot Sverige började vi må dåligt. Vi hade ätit i Bangkok innan vi for till flygplatsen och drack förstås flaskvatten. Men vad vi inte tänkte på var att isen vi fick var gjort på kranvatten.

Vi svenskar är ju väldigt priviligierade som kan dricka vatten direkt ur kranen. Men det tänker vi inte på. Sånt som är självklart sätter vi inte värde på förrän vi mister det.

Egentligen har vi massor av saker att vara tacksamma över, sånt som inte är självklart i andra länder. Så i stället för att klaga borde vi tänka på alla plus vi har i livet och gå omkring med ett tacksamt leende på våra läppar. Det finns mycket som är vatten värt.

Fotbollsfri zon

juni 27, 2012

Jag blev väldigt sugen på att gå på bio i kväll, så jag ringde min vän K. Men att få honom som sällskap var dömt att misslyckas, för det är tydligen nåt fotbollselände på TV i kväll igen. EM verkar vara oändligt.

Jag har aldrig varit särskilt intresserad av fotboll, men för åtta år sen övergick ointresset i nån slags allergi. Då hade vi under några veckor en kille inneboende, som skulle göra praktik i närheten. Men på något sätt lyckades han smita ifrån praktiken och varje gång jag var hemma låg han i soffan och såg på fotboll. Mitt välkända tålamod var då som bortblåst.

Min bild av fotboll är att TV-rutan visar en grön plan där inte mycket händer under en och en halvtimme. Bollen skickas fram och tillbaka, men hamnar i stort sett aldrig i mål. Ändå skränar publiken konstant och kommentatorerna gapar för att överrösta dem. Om en spelare råkar peta på en annan, slänger sig denne ner på marken och vrider sig i påhittade plågor, för att om möjligt få frispark eller straff. Och när man tror att det äntligen är slut, blir det alltid förlängning och straffar, så vi som väntar på att se nåt annat får vänta i evigheter.

Den här bildmixen som jag har gjort, säger väl allt egentligen:

Inget illa ment mot alla fotbollsvänner, men låt mig slippa!

I år har jag tänkt så här i mitt stilla sinne: Här är jag – en kreativ och snäll singel-man, som inte ser på fotboll. Kvinnorna borde stå i kö utanför min dörr! Men inte är det så! Det är rätt konstigt, tycker jag.