Archive for the ‘Hantverkare’ Category

Försenat jubileum

oktober 28, 2010

Den 4 oktober var det tre år sedan jag startade min blogg. Och precis den dagen blev det nåt fel med mitt bredband. Nu har jag levt avskuren och i mörker i drygt tre veckor, men igår eftermiddag kom äntligen en tekniker och fixade det hela. Så nu är jag tillbaka.

Mitt bloggjubileum kommer alltså lite för sent, men jag kör det ändå. Dessutom är det här mitt 200:e blogginlägg. Det är väl ingen som har läst alla och somliga läsare har kommit till på sistone, så jag tänkte tipsa om en del guldkorn från de här tre åren.

Här nedanför kommer ett antal små bilder. Varje bild går att klicka på, så du kan alltså komma till en hel rad inlägg härifrån. Jag är ju en riktig filmnörd, så här är länkar till fyra av mina filminlägg:

Jag råkar ofta in i komiska situationer och gör bort mig på olika sätt. Här är några inlägg som många har skrattat åt:

En hel serie blogginlägg handlar om min digitala konstsamling. Här är två av dem:

Det händer då och då att jag lyckas ta några bra bilder med min lilla digitalkamera. Då kan de hamna på bloggen:

Här är ett par av mina inlägg i ämnet musik:

Jag är mest ute efter att skriva sånt som roar och uppmuntrar. Men visst händer det ibland att jag lägger en åsikt om nånting. Alltid retar det nån:

Mest av allt vill jag påminna om att vi kan må mycket bättre genom att tänka positivt och uppmuntra varandra:

Hoppas du har en stund över för att titta igenom länkarna. Om inte kan du alltid komma tillbaka senare.

Tack till alla er som brukar läsa min blogg. Du vet väl att du alltid kan komma till startsidan genom att klicka på Ditt & Datt-bilden längst upp. Och i högerspalten kan du se vad jag har skrivit under de olika kategorierna.

Välkommen tillbaka och tipsa gärna andra genom att skicka dem den här adressen: https://gladatony1.wordpress.com/

Annonser

Det som elden inte rådde på

juli 16, 2010

För mig är det ingen sommar utan Öland. Jag tog en tur dit nu i veckan och ska snart tillbaks igen.

När man har kört över Ölandsbron och fortsätter norrut, skymtar man så småningom Borgholms slottsruin på vänster sida. Många åker nog bara förbi och anar inte hur fascinerande det är att besöka ruinen. Här finns mycket spännande att fotografera.

Slottsruinen är enormt stor och imponerande och man kan föreställa sig hur enastående slottet måste ha varit när det var helt och i funktion.

Nu för tiden är den ett populärt turistmål. Sommarkvällar ger kända artister konserter på borggården. Jag har själv varit där vid ett par tillfällen och kan konstatera att den fungerar perfekt  som konsertarena.

Det var Karl X Gustav som lät bygga palatset på 1600-talet och som bodde här under lång tid. Men även tidigare har det funnits slott här, som vartefter har byggts över och ändrat form. Man har till och med hittat lämningar av byggnader som daterats till 500-talet.

År 1806 brann slottet ner, men väggar och murar bestod av kalksten som stod kvar i askan, så det finns mycket kvar att se. Det finns massor av rum och gångar att upptäcka, liksom salar med höga välvda tak. Det är imponerande att man kunde bygga något så stort och mäktigt utan moderna maskiner.

I slottets markplan finns ett museum, där man förutom föremål som hittats vid utgrävningar kan se en spännande elevutställning från Capellagården i år. Det är möbel-, keramik- och textilhantverk där kreativiteten har flödat ordentligt. Jag väljer att visa den här tavlan av träfanér i olika nyanser – inspirerad av filmaffischen till Amelie från Montmartre.

Ruinen ligger högt med utsikt över Kalmarsund – samma utsikt som människor har kunnat se genom århundraden härifrån. Så om du åker till Öland, missa inte Borgholms slottsruin!

Etta nolla nolla!

maj 20, 2009

100

Detta, mina damer och herrar, är mitt blogginlägg nr 100! Det känns helt fantastiskt och måste firas med tårta. Dessutom passerade antalet besökare 10.000 i söndags natt. Och det finns fler anledningarna till att det här är en spännande dag. Den första dagen på resten av mitt liv. Gårdagen är förbi, morgondagen har vi inte sett, men idag…

Dagen till ära har jag kompletterat en del av mina filmkommentarer med trailers, så det kan löna sig att titta bakåt i bloggarkivet. I spalten här till höger går det att söka, antingen på månad eller via kategorierna. Om du inte ser nåt i högerspalten, klicka i den röda bilden med ”Ditt & datt” här ovanför.

ballonger

Nytillkomna läsare har antagligen missat många godbitar som kommit till sedan oktober 2007, då jag började blogga. Många gillar till exempel att läsa om när jag har gjort bort mig. Här är ett par tips: En icke-praktikers vedermödor, När mitt finger gjorde ett snedsteg och Mitt bilointresse. Och mina dramatiska upplevelser i Sjukvård för hårdhudade och uppföljaren Kan man skratta ihjäl sig? har fått somliga att nästan göra just det.

Som stockholmare i förskingringen har jag lärt mig uppskatta min födelsestad mer och mer. Vill du ha en dos lovsång om Huvudstaden och se lite fina bilder, kan du kolla här: Hatten av för Huvudstaden, Fotosafari i storstadsdjungeln och Stockholm från solsidan.

Inlägg som jag själv tycker är viktiga är positiva injektioner, som kan påminna oss om att det går att stiga ut ur den gråsvenska deppigheten. Läs till exempel: Rätt sida, Jakandets lov, Miljonär-tänkandet och Hinkvis. Eller mitt recept på hur man kan få kärleken att fungera.

För att fira denna stora dag extra mycket, ska jag dela med mig av ett fantastiskt filmklipp som jag hittade på Emanuel Karlstens blogg. Se hela klippet! Du kommer inte att ångra dig.

Bizzi bizzi

juli 1, 2008

Oj, nu har jag inte skrivit på mycket länge. Shame on me! Jag har ingen bättre bortförklaring än att det har varit alltför mycket att göra under en period.

Jag har jobbat ett antal nätter på mitt ena jobb, gjort ett antal reklamuppdrag på mitt andra jobb och samtidigt genomfört min yngsta dotter Idas studentfest. Efter de månader som hantverkarna belägrade mitt hem, var det rätt mycket röjning och städning att göra innan det blev festfint.

Midsommarhelgen gick ganska obemärkt förbi på grund av att jag jobbade flera nätter. Kanske lika bra, eftersom det traditionsenligt ösregnade stora delar av Midsommaraftonen. Jag åt i alla fall nån slags alternativ midsommarmiddag tillsammans med min dotter No. 3 – Malin. Efter en del resonerande skippade vi all svensk mat och åt en god thailändsk wok i stället. Vi får bättra oss till nästa år.

En lätt traumatisk upplevelse inträffade en dag när vi skulle fika på en uteservering. Jag satt i godan ro och åt min räkmacka, när nån slags getingliknande insekt blev alltför närgången. Jag viftade bort den, men råkade samtidigt hugga mig själv i örat med gaffeln. Det blödde bara lite, men jag hade en sårskorpa på örsnibben hela veckan.

Idag är första dagen på min semester och solen skiner. Men jag är fortfarande en smula dizzy efter nattens jobb, så jag får väl sova lite till innan jag kan börja njuta på riktigt.

Kan man längta efter att städa?

mars 25, 2008

verktyg1.jpg

I mina tidigare inlägg ”Duschning med förhinder” och ”En icke-praktikers vedermödor” har jag berättat om hur hantverkare har blivit en del av min vardag. Och när de väl har börjat komma, biter de sig liksom kvar på nåt sätt och blir aldrig klara.

Härom veckan skulle braskaminen installeras. Det var förstås en positiv sak – ännu en galant gest från bostadsrättsföreningen. Vi hade valt ut det perfekta stället att placera den, men naturligtvis var det rör i vägen på vinden. Snickaren fick dra om rören – mot en extra kostnad, förstås. Jag tror att min plånbok är förutbestämd att vara tom.

Men det stora problemet kom när snickaren gick ner under husgrunden. Ett avloppsrör hade sprungit läck och det såg riktigt otrevligt ut där nere, berättade han glatt. Efter flera dagars väntan kom specialister på sånt och ledde en stor slang genom huset. De sög upp eländet och blåste ur nåt rör som det var stopp i. Frid och fröjd, trodde jag.

När jag gick in i tvättstugan den kvällen blev jag genomblöt om fötterna. Det stod 2 cm vatten på hela golvet! Jag skulle kunna säga att det luktade skit, men det uttrycket är för allmänt, så jag säger det på ren svenska: Det luktade bajs! Snickaren fick rycka ut och fixa nåt temporärt och nästa dag kom slangbilen igen.

Härom dagen kom de tillbaka för att spruta klor under huset. Jag trodde det var sista rycket, men nej. De kommer tillbaka om några veckor och plastar. Och sen måste man köra igång torkar där nere.

Till saken hör att allt vi hade i tvättstugan står i hallen. Och luckan ner till grunden finns i klädkammaren, så allt därifrån står i gästrummet. Det råder kaos i huset och för första gången i livet längar jag efter att få städa.

En icke-praktikers vedermödor

mars 4, 2008

spik.jpg

Ett barn skrev en gång i en uppsats: ”Jag har fyra systrar och tre bröder. Min pappa kan dessutom meka med bilen och snickra lite grann”.

Själv har jag fem barn, men kan varken fixa bilen eller snickra. Det finns dom som skulle säga att jag personifierar begreppet ”tummen mitt i handen”. Själv känner jag mig inte riktigt så hjälplös. Bara nästan.

Det betyder att bilen alltid lagas på nån dyrbar verkstad, vilket ibland får katastrofala följder för min ekonomi. Däremot brukar jag lyckas sätta ihop IKEA-möbler. Men inte utan en hel del besvär och rekordlång tidsåtgång. Jag lyckas ofta sätta nån av delarna bak-och-fram, för att sen ta isär alltsammans och börja om från början igen. Jag svär aldrig, men vid såna tillfällen önskar jag nästan att jag gjorde det.

Igår var det dags igen. Vårt torkskåp gick sönder härom veckan och jag hade fått ett nytt levererat i ett gigantiskt paket. Jag fick veta att det var hur enkelt som helst att installera det. Men när jag skulle flytta bort det gamla gick det inte, eftersom en kontrollpanel för värmesystemet stack ut några centimeter från väggen – precis så mycket att det var omöjligt att flytta bort skåpet.

Så jag ringde en elektriker, som skulle montera ner det där eländans panelskrället som satt så illa placerat. Elektrikern slängde en enda blick på problemet och frågade sen om garderoben till vänster om torkskåpet var fastskruvad. Jag svarade att jag trodde det. Den såg enormt solid ut. Men se det var den inte.

Elektrikern knuffade garderoben några centimeter och lämnade mig med det bredaste leende jag har sett på länge. Sen kunde jag byta ut torkskåpet utan problem eller blodsutgjutelse. Och elektrikern hade fått en rolig historia att berätta. Kul för honom.

Duschning med förhinder

januari 30, 2008

dusch.jpg

Vårt badrum ska bli fint, fick vi veta nyligen. Alla i bostadsrättsföreningen ska få nytt porslin och nya väggar och golv. Det är bara att tacka och ta emot.

Förra måndagen blev vi väckta tidigt. Det var hantverkarna som kom, högljudda och extremt morgonpigga. Ida SMS:ade till mig från sin säng och skrev: ”Pappa, dom skriker!”

Snickaren, rörmokaren, elektikerna och målaren rev ut allt och snart var badrummet grått och kalt. Under hela förra veckan sprang det folk in och ut ur huset. På fredagen var det mesta klart. Men elektrikerna lyste med sin frånvaro.

Helgen gick och på måndagen blev jag plötsligt varse att något luktade riktigt illa. I nästa ögonblick gick sanningen upp för mig: Det var jag som stank. Jag hade inte kunnat duscha på en hel vecka. Illa! Riktigt illa.

Nöden har ingen lag. Genom nån slags kombination mellan diskhon i köket och det halvfärdiga badrummet utan duschdraperi, lyckades jag bli presentabel igen.

När elkillarna inte kom nästa morgon heller, ringde jag och pratade med deras telefonsvarare. Ingen ringde tillbaka. Jag visste inte om jag vågade gå hemifrån. Tänk om de kom när jag inte var hemma och det blev ännu mer väntetid. Nu i eftermiddags fick jag äntligen tag på dem och fick veta att de kommer i slutet av veckan.

Två veckor utan något som annars är en självklarhet har varit värre än jag kunnat tänka mig. Men till helgen kan jag äntligen duscha på riktigt. Det borde firas med tårta!