Archive for the ‘Melodifestivalen’ Category

Evig kärlek

oktober 15, 2015

Evig001

”Kärleken är evig när vi är tillsammans.” Så sjöng Lena Philipsson när hon debuterade i Melodifestivalen 1986. Men evig kärlek är väl för de flesta en utopi, på sin höjd en floskel i en schlagertext.

I Sverige är det vanligare att kärleken är bräcklig och skör. Under 2014 gifte sig 47.000 par, medan 24.000 äktenskap slutade i skilsmässa. Rätt dåliga odds för det eviga.

Evig002

Som kontrast till dessa dystra siffror är jag just nu i Stockholm och firar mina föräldrars diamantbröllop. Idag har de varit gifta i 60 år!

Mina föräldrar är på många sätt mina hjältar och förebilder. Inte minst genom att ha lyckats med den eviga kärleken. Genom att tro på den och satsa på den både i ”nöd och lust”. Jag är också tacksam för att de har varit gifta i alla år – ett sätt att visa att man tar kärleken på allvar, utan att hastigt kunna lämna sin partner om det skulle kännas trist under en period.

Evig003

Det där har gjort att jag och mina syskon har växt upp i största möjliga trygghet och i en riktigt härlig miljö och atmosfär. Det fanns inte ens på kartan att vi skulle hamna i ett läge med plastföräldrar och halv- eller kvartssyskon.

När Gudrun Schyman gapar ut sitt slagord ”Död åt kärnfamiljen!”, känns det som ett angrepp mot det som har varit så positivt i mitt liv och som har format mig till en trygg person. Som om det vore fel på mig.

Evig004

Jag är säker på att många andra har haft en fin uppväxt och jag skulle aldrig säga ”Död åt” deras sätt att leva. Men jag är glad för min lyckliga bakgrund, för att mina föräldrar både gav mig livet och alla mina trygga barnaår.

Så för mig är det verkligen värt att fira att de har lyckats med den eviga kärleken. Grattis Mom & Dad!

Annonser

One?

maj 17, 2013

Bild

Spänningen är stor inför morgondagens final i Eurovision Song Contest i Malmö, som är världens största live-produktion. Man får hålla tummarna för att allt ska klaffa.

Jag hoppas förstås att det ska gå bra för Robin Stjernberg, men det finns många andra bra låtar. Alla de fem nordiska länderna är med i finalen och danska Emmelie de Forest är favorittippad. Låten är bra, framförandet snyggt och Emmelie själv är vacker som en dag.

Bild

Själv har jag funderat på årets underrubrik ”We are one”. Det känns lite ironiskt med ett sånt tema i en tid då det mer än någonsin handlar om individualim, att satsa på sig själv, vara snygg, tränad, populär – kort sagt att vara universums centrum.

Snart borde vi förstås nå till en gräns där det där ihåliga tänkandet liksom kraschar och folk förstår att ensam inte alls är stark. En ensam tunn tråd är lätt att slita av, men när många trådar tvinnas till ett rep kan det klara nästan vad som helst. Så är det med människor också. Vi är gjorda för varann och klarar livet mycket bättre tillsammans. Men då krävs det lite ödmjukhet och acceptans och vilja att släppa andra inpå livet.

Bild

Man ska förstås se ”We are one” ur det internationella perspektivet, men även här känns det rätt avlägset att vi skulle känna oss ett med vartenda land i Europa. Så länge EU bara handlar om lagar, ekonomi och hur en gurka får se ut, lär vi inte komma närmare varandra. Nej, först måste människan hamna i centrum.

Men det är klart, Eurovision är kanske inte så fel forum för ”We are one”. Musiken är ju ett språk som når över alla gränser med texter om kärlek och medmänsklighet. Om såna budskap får flytta in i våra hjärtan så har vi kommit en bit på väg.

Bild

Språkligt handikapp

februari 18, 2013

svordomar

När du läser detta kanske du anser att jag är inkrökt och forntida. Men vi har ju åsiktsfrihet i vårt land och nu tänker jag använda mig av den rätten.

Så här är det: Jag tycker riktigt illa om svordomar. Så illa att jag ibland nästan mår fysiskt dåligt när det blir för mycket av den varan. Inte nog med att jag får in skräpet i öronen. Det kan kännas som att det borrar sig rätt in i hjärtat och gör ont.

Att höra alla som svär till vardags har jag nästan blivit avtrubbad mot, men när jag sitter i TV-soffan, kopplar av och liksom har sänkt min gard, då blir jag desto mer störd. Som i Melodifestivalen i lördags. När jag hör Körberg, Ronander & Co sjunga ”En riktig ##### schlager”, då kan jag inte ens gilla melodin. Det där ständigt upprepade ordet förstör hela låten.

svordomar2

Och så programledarna då. Alltså, jag gillar Gina Dirawi, som är naturlig och begåvad. Hon kan troligen inte hjälpa att den som skriver hennes manus ibland hittar på så krystade skämt, så hon måste tala om för publiken att det är dags att skratta. Men måste hon svära???

Man får ju förstå att deltagare i program som ”X-faktor”, ”Så mycket bättre”, ”Let’s dance” och allt va de heter, inte har förståelse för vilket språk som passar i TV-rutan. Men programledarna borde veta, liksom jurymedlemmar och liknande! Tänk om nyhetsuppläsarna i TV skulle uttrycka sig likadant. Det skulle nog de flesta ha svårt att acceptera.

Det är sorgligt att så många lider av detta språkliga handikapp. Några få svordomar används till att uttrycka beundran, förvåning, vrede, tacksamhet, förtvivlan, glädje och en lång rad andra känslor, när vårt svenska språk är så rikt. Det är fullt av ord som kan måla det vi vill säga i långt fler nyanser.

En ärlig chans

mars 11, 2012

Även om jag inte var helt överens om hur alla deltävlingarna utföll i årets Melodifestival, kan jag konstatera att finalen i kväll hade ett starkt och varierat startfält. Det var underhållning på hög nivå från början till slut. Jag gillade inte allt, men alla gjorde bra insatser.

Men den allra största glädjen var att rätt låt vann! Hur ofta kan man säga så? Och hur ofta har så många varit överens om det?

Loreen med låten ”Euphoria” hade en klar ledning när alla de utländska jurygrupperna hade lagt sina röster. Och när svenska folket gav henne 32% av sina röster var braksegern ett faktum. Härligt!

Loreen sjunger fantastiskt och gör en snygg scenshow nästan helt på egen hand. Och låten är ju i världsklass! ”Euphoria” har allt som behövs för att kunna konkurrera med resten av Europa i Azerbaijan den 24 maj. Äntligen har vi en ärlig chans. Jag känner segervittring!

Plåstret som fastnade

maj 15, 2011

I ett gammalt Tintin-album handlar en hel sida om hur en rad människor på ett flygplan försöker bli av med ett klistrigt plåster. Ungefär samma sak hände mig för en dryg vecka sen.

Jag är en sån där som alltid har musik i huvudet och som går och hummar på melodier när jag är ute och handlar eller är på jobbet. Under hela torsdagen och halva fredagen kom jag på mig själv med att nynna på ”Popular”. Helt oförklarligt. Jag gillar inte ens låten.

Jag tycker att den irriterande refrängen är så banal att ett barn kunde ha hittat på den. Och ändå satt den i min skalle som ett envist plåster. Men det är klart, det är väl så en hitlåt ska fungera.

Trots mina känslor för låten, kunde jag inte låta bli att glädjas när jag såg omröstningen i Eurovision Song Contest i kväll. Eric Saade sjöng Popular hur bra som helst och framförandet och dansen var i världsklass. Att den hamnade på tredje plats efter att 43 oberäknerliga länder hade röstat, får väl betraktas som ett  mirakel. Det är många år sen Sverige har lyckats så bra i Europa-finalen.

Så grattis Eric! Du gjorde ett bra jobb och jag kände mig lite extra stolt över att vara svensk.

Öken-varning

mars 7, 2011

Inget nytt under solen, har du kanske tänkt när du har tittat in här på senaste tiden. Det har inte duggat särskilt tätt med inlägg, får jag nog erkänna.

Inte för att viljan att skriva har saknats. Nej, problemet är att varje gång jag har anropat min hjärna, har det bara knastrat torrt. Sanningen är att jag har drabbats av idétorka. Eller som min vän K brukar säga: ”Öken lilla fröken”.

Min tanke är ju att den här bloggen ska vara kul att läsa för alla. Därför har jag sällan inlägg av typen ”Så här har min vardag sett ut idag”. Men nu måste jag sparka igång mig själv igen, så jag tar den enkla utvägen och frågar mig vad som har hänt sen sist.

I årets Melodifestival med sina fyra deltävlingar har det förekommit några riktiga bottennapp, men faktum är att det också har varit en rad riktigt bra låtar. I Andra Chansen i lördags hade de flesta låtarna vinnarpotential, men bara två kunde gå vidare till final, bland annat en av mina favoriter ”Oh my God”. I finalen nu på lördag kan det bli riktigt spännande.

Förra helgen gick den stora Oscarsgalan av stapeln. Jag var lite deppad eftersom jag har bytt TV-abonnemang och inte längre har Kanal 9, där galan visas direkt i sin helhet. Jag fick nöja mig med det två timmar långa sammandraget i Kanal 5 på måndagskvällen.

Som vanligt hade jag bara sett ett par av de nominerade filmerna, men evenemanget är högintressant ändå. De finaste priserna (Bästa film, Bästa regi, Bästa manus och Bästa manliga skådespelare) gick till The King’s speech.

Någon dag senare var jag själv och såg just den filmen på bio. Colin Firth gör en fantastisk insats i huvudrollen och filmen är riktigt bra och historiskt intressant. Men var den verkligen 2010 års bästa film? Nja, hade jag fått ett ord med i laget hade Inception korats till segrare. En unik, intelligent och spännande historia.

Ballongen som sprack

maj 29, 2010

I kväll är det final i Eurovision Song Contest och Sverige är inte med – för första gången sedan 1958. Tidningarnas rubriker skriker om fiasko. Men vem ska vi skylla på egentligen?

Det är knappast Anna Bergendahls fel att det gick som det gick. Svenska folket valde ut hennes låt och hon framförde den hur bra som helst i semifinalen i torsdags. Hennes karriär har gått som en raket från hennes medverkan i Idol till topplaceringen i den svenska Melodifestivalen.

Jag har varit tveksam till om hennes låt verkligen hade någon vinnarchans i Europa. Men att hon inte skulle hamna bland de 25 bästa pekar på att något inte står rätt till i detta evenemang.

Expressen ifrågasätter om röstningen var rättvis och Aftonbladet berättar att SVT har haft krismöte och utlovar justeringar och förbättringar. Glöm det! Nu är det dags att ta bort skygglapparna och inse att Europa är för stort för en gemensam musiktävling. Det kommer att vara rena lotteriet varje år, hur mycket segertippade våra bidrag än är.

Eurovision-ballongen har spruckit och kvar finns bara något tomt och skrumpet, som det är dags att lämna därhän och börja tänka nytt i stället.

Den svenska Melodifestivalen är ett framgångskoncept, men så fort vi hamnar i Europafinalen blir det ett gigantiskt antiklimax. Ge oss en ny sorts final som heter Eurovision Song Contest North. Låt Sverige, Norge, Finland, Danmark, Island, Estland, Lettland och Litauen tävla. Och kanske några fler. Då kommer även finalen bli något spännande att se fram emot.

Kultur och kaos

november 24, 2009

Jag är van att ha många bollar i luften, men ibland närmar jag mig gränsen för vad som över huvud taget är möjligt. Då börjar de där eländans bollarna att studsa mot varann och så blir det kaos i tillvaron.

Som tur är har jag min lediga vecka från nattjobbet. Det är nu jag ska hinna med allt det andra. Men på grund av mig själv och olika omständigheter har jag dröjt lite för länge med vissa saker och så är det plötsligt superpanik.

Jag har sedan länge lovat att skriva och illustrera en novell till en tidning, där jag även gör layouten. Min plan var att lägga in allt annat som skulle med i julnumret och sen skriva novellen så den passade in på platsen som blev över. Men en del material dröjde och när det väl kom blev det största möjliga brådska.

I natt satt jag till 04.30 med ett annat jobb jag hade lovat att göra. Då var mina ögonvrår blodröda. Inte bra. Sen fortsatte jag med mina illustrationer på förmiddagen. Novellen är bara påbörjad, men bilderna är nu ritade och ska ”bara” färgläggas.

Parallellt med mitt privata kaos är jag inne i nån slags kulturell period. I förrgår hörde jag Py Bäckman live. Hon har ju skrivit Nordmans sånger och flera låtar till Melodifestivalen, till exempel Stad i ljus. Det var en kyrkokonsert och en del låtar var lite väl sega för min smak, men framemot mitten av konserten tog det fart och blev bara bättre.

I kväll ska jag gå på konsert igen och höra Andreas Johnsson och Tranås Big Band. Låter som en spännande kombination, tycker jag.

Och i övermorgon ska jag se New moon – den efterlängtade fortsättningen på Twilight. Det borde bli en riktig högtidsstund.

Så med lite kultur blir det andrum mellan uppdragen. Välbehövligt!

Onödig nödåtgärd

september 2, 2009

mick

Det har inte hjälpt hur många tummar vi har hållit de senaste åren. De svenska bidragen i Eurovision Song Contest har fått ganska pinsamma placeringar i den internationella finalen. Ändå har vi ofta skickat bra låtar, som dessutom har rankats högt bland förstå-sig-påarna.

Nu senast hamnade Sverige på 21:a plats, efter att de två åren innan blivit nr 18. Det har gett Christer Björkman & Co riktigt kalla fötter och idag presenteras en ny idé – en webb-joker. Det handlar om att hitta en ny och helt oetablerad artist som är med och tävlar i de svenska uttagningarna. Läs mer om det i Expressen och Aftonbladet.

Visst är det kul att försöka hitta nya artister, men den här frampressade nödåtgärden kommer inte att rädda festivalen eller Sveriges anseende. De senaste årens resultat talar sitt tydliga språk. Antingen har svenska folket usel musiksmak eller också får vi inse att en tävling med mer än 40 deltagande länder faller på sin egen orimlighet.

Vi kan inte förvänta oss att man ska dela vår musiksmak i alla hörn av Europa. Och så länge det kompisröstas på grannländerna hamnar vi för långt bort på kartan för att ha några större vinstchanser. Ett lysande undantag är förstås Norges brakseger i år.

Eurovision Song Contest behöver formas om för att bli intressant igen. Jag läste ett förslag från någon musikjournalist, som lät vettigt. Varför inte göra fyra Europa-festivaler – norr, söder, öster och väster. Sen kan kanske de två bästa från varje väderstreck tävla i en slutfinal. Då skulle vi komma ifrån det irriterande grannröstandet, som förstör festivalen nu.

Om ingen förändring görs på det internationella planet, får vi acceptera att det bara är de svenska deltävlingarna och den svenska finalen som berör oss. Europa-finalen behöver vi inte ens titta på.

Ja, vi elsker…

maj 17, 2009

eurovision2009norge

Grattis Norge! Alexander Ryback kammade hem vinsten i Eurovision Song Contest 2009 med låten ”Fairytale”. Och vilken seger! Europas länder har väl aldrig varit så eniga. Ingen har någonsin vunnit med så många poäng!

Delfinalerna och slutfinalen i Moskva har varit storslagna, men känns som en jättelik marknadsföring av Ryssland. Visst brukar vi få se lite turistbilder varje år från de länder som står som arrangör. Men ryssarna har gjort ett spektakel som för tankarna till en OS-invigning. Och de ryska programledarna har skrikit entusiastiskt, som om de inte hade haft mikrofoner.

Men vem bryr sig, när det regnar röster över vårt grannland. Sarah Dawn Finer, som presenterade de svenska poängen, sjöng en snutt av varje låt hon gav poäng till. Kul!

Svärmorsdrömmen Alexander Rybak har med sin sång och sin fiol gett Norge den största framgången någonsin i Eurovision Song Contest. Charmen gav nog en hel del extrapoäng. Som tjejen som presenterade Islands poäng sa: ”And 12 points goes to… the cutest guy in the contest – Norway!”

Och han har skrivit låten själv. Imponerande!