Archive for the ‘Reklam’ Category

Trodde aldrig jag skulle göra detta

april 7, 2009

ingenreklam

För några år sen jobbade jag på en reklambyrå i Jönköping. Vi höll till i de två understa våningarna i ett hus, där det i övrigt var vanliga lägenheter. En dag kom fastighetsskötaren in och undrade om vi kunde göra en skylt till hyresgästernas dörrar. Vi frågade vad det skulle stå på skylten. Han svarade ”Ingen reklam, tack”.

Den där händelsen har jag skrattat gott åt många gånger. Det var ju helt absurt att beställa en skylt med den texten från en reklambyrå.

Nu är jag där själv. Trots att jag har arbetat med reklam i nästan hela mitt vuxna liv och trots att jag ogillar att säga nej, har jag idag tagit ett historiskt beslut. Efter månader av vånda och tankekrockar har jag satt en sån där skylt på min egen brevlåda. Jag vet – nu är det jag som är skrattretande. Men det har jag nog varit redan tidigare.  🙂

Jag är övertygad om att reklam behövs. Den gör att företagen säljer och så skapas det arbetstillfällen. Men jag gillar inte när reklamen brer ut sig så mycket att det blir trångt i människors personliga sfär.

Jag tänker framför allt på tre områden: 1. Telefonförsäljning (OK, det är väl inte reklam precis, men en slags marknadsföring som har ökat så mycket att det är ruskigt störande). 2. TV-reklam (när den ligger inne i programmen och framför allt om den stör i en långfilm). 3. Direktreklam (sån som man får i brevlådan och som med åren bara har ökat).

Jag är ingen fanatisk miljökämpe, men av de stora mängder reklam jag får i brevlådan går 90% direkt till pappersinsamlingen, utan att jag ens har tittat på den. Det känns som ett enormt slöseri med naturresurser.

Så idag gjorde jag slag i saken och fixade till en skylt. Om du vill ha en likadan, kan du ladda ner den här.

ingenreklam2

ingenreklam3

Skottpengar på pirater

mars 31, 2009

pirates1

I morgon börjar allvaret, kära piratvänner. Då träder Ipred i kraft – lagen som gör att den som delar ut eller laddar ner musik och film kan drabbas av kraftiga skadestånd. 2 miljoner svenskar som har varit vana att hämta hem gratis musik, ska nu stoppas. Sällan har det väl varit en sån folkstorm.

Själv har jag ett annat perspektiv. Visst, jag har väl också laddat ner en del musik. Jag har tyckt att om jag hämtar hem en låt av Bryan Adams eller Christina Aguilera, så drabbar det ingen fattig. Däremot har jag undvikit låtar från mindre kända artister. Jag vet att många skivor säljer i väldigt små upplagor och att folk på de mindre skivbolagen ber till Gud att de ska få täckning för sina utgifter.

Sen hör det till saken att jag tycker att upphovsrätten bör respekteras. Jag känner mig personligt engagerad, därför att jag själv flera gånger har blivit bestulen på bilder som jag har tecknat. Man känner sig faktiskt kränkt och rätt irriterad, när man får se sina egna bilder i tryck. Bilder som man egentligen har rätt att få ersättning för.

Värst var när jag hittade en annons med en av mina teckningar, där någon helt enkelt hade kalkerat av den. Dessutom var det riktigt kantigt och fult gjort med en kulspetspenna. Den som ritade av min bild hade ”vänligheten” att även sätta dit min signatur under bilden. Då blev det liksom ännu värre. Mitt namn stod under en groteskt ful variant av min teckning. Så jag kan känna med låtskrivarna som blir bestulna dag efter dag.

För den som vill ha tillgång till musik utan att ha dåligt samvete, finns nu det välsignade Spotify – ett gigantiskt arkiv av låtar som man kan lyssna på helt lagligt. Upphovsmännen får betalt via reklampengar. När man sen hör nån låt som man vill äga, går man bara in på iTunes Store och köper den.

Med den möjligheten borde Johnny inte behöva deppa.

Mot oändligheten… och vidare!

mars 29, 2009

mzem

Dagens rubrik är ett känt citat från Buzz Lightyear i filmen Toy Story. Jag tycker den passar rätt bra när jag tänker på Måns Zelmerlöw.

TV-serien Idol kan uppfattas som ett ganska lättviktigt spektakel, men nu efter några årgångar kan man med facit i hand konstatera att ett antal stjärnor har fötts där. Tänk bara på Daniel, Darin, Agnes, Amanda och allt vad de heter. Och så Måns förstås.

Måns berättade själv, när han var gäst hos Babben Larsson förra året, att han tog tiden i Idol med en klackspark och mest njöt av uppmärksamheten. Det var först när han var med i Let’s dance och såg hur hårt hans medtävlare tränade, som han insåg att han borde kämpa för att komma någonstans. Och så visade det sig att han behärskade både sången och dansen.

Sen fick han vara Elaka Måns i musikalen Footloose och har varit med ett par gånger i Melodifestivalen och dessutom i 2007 års mest älskade julreklam. Den lite omogne Idol-deltagaren med pojkbandsvarning har visat sig vara en mångsidig artist, som vi kommer att få se mycket av. Jag hoppas bara att han kan behålla spelglädjen och den positiva attityden. Det är inte alla som mår bra av framgång, har man förstått.

När jag åkte hem från nattjobbet härom morgonen och lyssnade på Rix MorronZoo på bilradion, sjöng Måns en akustisk version av årets Melodifestival-låt Hope and glory, ackompanjerad av vår gemesamme vän Moh Denebi. (Jo, jag har också turnerat med Moh när jag var körledare i tidigare tider.) Den avskalade versionen av sången, utan festivalarr och danstjejer, lyfte låten till nya höjder. Så där i bilen blev jag till slut övertygad om att Måns verkligen är en riktig stjärna.

Duschdags igen

mars 19, 2009

rygg1

Idag var det återigen dags att fotografera duschar, denna gång i Kalmar. Min vän Fotografen plockade upp mig vid 9-tiden och ett par timmar senare var vi framme.

Som jag har berättat tidigare gäller det att hitta nån som är beredd att slänga av sig kläderna och vara med på bilderna. Jag har alltid lite ångest innan det är bestämt vem det blir. Trots att vi tagit liknande bilder många gånger förr och det har varit förvånansvärt lätt att hitta folk som vill vara med, är jag lite nervös innan jag har ställt frågan. Somliga kan ju uppfatta en sån fråga som en smula känslig eller påflugen.

Jag tycker det känns bäst att fråga nån jag känner, som vet att jag är en vänlig själ med de allra bästa av avsikter. Jag vill ju göra fina bilder som både jag, kunden och fotomodellen kan känna oss nöjda och bekväma med.

Jag bestämde mig för att ringa min vän AL. Hon var med på den allra första badkarsbilden vi fotograferade nån gång runt 1990. AL trodde inte att det var sant att jag frågade henne, trots hennes ålder. Men hon var genast med på noterna. AL är en sån där människa som kommer att se bra ut hela livet och som man väl borde vara lite avundsjuk på. Dessutom hade hon en annan tjejbekant som också var pigg på att vara med.

Det blev en lång och rolig fotodag med glad och härlig stämning. Jag och Fotografen jobbade med bildvinklar och ljussättning. Båda tjejerna var avspända och lättregisserade. Bilderna ser ut att bli jättebra. Efter en lång arbetsdag kom jag hem 22.15.

Det är faktiskt väldigt kul att kunna göra den här typen av bilder och känna sig stolt över att de blir fina och hamnar på rätt sida om anständighetens gräns – trots bristen på kläder.

När mitt finger gjorde ett snedsteg

mars 18, 2008

tangenter.jpg

Dagens inlägg är en färsk upplevelse i kategorin ”Har jag gjort bort mig nu igen?”. Det handlar om hur mitt finger slant och förvandlade mig från en hedervärd medborgare till nån slags liderlig typ med dolska avsikter.

För ett tag sen skrev jag i mitt inlägg ”Bara bilder” att jag skulle göra ett fotojobb med duschar och att det krävde medverkan av en person i traditionell duschmundering, d v s utan nån särskild mundering alls. Jobbet gick förresten bra och min vän Z visade sig vara en hur bra modell som helst.

När jag hade skrivit det där inlägget hade jag en liten mail-konversation om saken med min vän LM. Hon skrev bl a att det där kanske inte var så märkligt för oss som håller på med konstnärliga uttryck. Hon skrev också att hon för ett tag sen hade gått på en kroki-kurs (alltså en kurs där man tecknar av nakenmodeller) och berättade lite om hur det var.

Det var när jag skulle svara på hennes mail, som mitt finger gjorde ett litet men avgörande felsteg. Jag ville berätta om hur renhåriga mina avsikter var med den där duschfotograferingen och hur oskyldiga bilderna skulle bli. Så här skrev jag:

Inga farliga blickar och utmanande poser.” Det vill säga, jag trodde att jag skrev så. Men bredvid bokstaven ”i” på min Macs tangentbord, ligger bokstaven ”u”. Så i stället blev det:

Unga farliga blickar och utmanande poser.” Min vana trogen skrev jag mailet i en hast och skickade iväg det på direkten. Det var först efteråt som jag läste igenom det och upptäckte hur den där enda felaktiga bokstaven förändrade allt.

Illa! Jag blev helt kallsvettig och skrev genast ett omständigt förklarings-mail till LM, för att släta över misstaget. Och efter att ha hyperventilerat en stund, insåg jag att det blev en rätt kul historia. Eller?

Bara bilder

februari 22, 2008

bubbelbad.jpg

Att jobba i reklambranschen har sina sidor. En av mina arbetsuppgifter som Art Director är att jobba med fotoregi. Det betyder att jag arbetar tillsammans med en fotograf och att vi tillsammans skapar bilderna. Jag är med och påverkar ljussättning, bildvinklar, beskärning och annat. Det handlar om kreativ problemlösning, skulle man kunna säga.

Flera gånger har vi fått i uppdrag att fota badkar, bubbelpooler och duschar. Då ska det vara människor med på bilderna och problemet är att dom inte ska ha nåt på sig.

Det gäller att hitta folk som kan tänka sig att ställa upp på det. Visserligen ska vi inte visa bara bröst eller annat intimt på bilderna, men modellerna måste ändå kunna agera oblygt och obesvärat inför fotografen och mig. Det har hänt att vi har haft folk som varit så angelägna att skyla sig, att bilderna har blivit stela och onaturliga.

Sen hör det till saken att vi vill ha vanliga människor som ser friska och fräscha ut. Vi hade en proffsmodell en gång, men hon intog en massa tillgjorda poser hela tiden och såg inte ut som en vanlig människa i ett badrum.

Nu är det dags igen. Duschväggar ska fotograferas i nästa vecka och jag har funderat på vem jag ska fråga. En god vän funderade på att ställa upp, men fick sen kalla fötter inför det avklädda. Men igår kväll frågade jag min vän Z och hon svarade ja utan att tveka en sekund. Hon verkade tycka det var kul helt enkelt. Tänk vad olika det kan vara.

Nu ser jag fram emot att skapa bilder som är mänskliga och varma. Och som jag kan känna mig glad och stolt över. Det känns som att det kommer att bli så.

Mitt hjärta smälter

december 20, 2007

agnes.jpg

Jag kapitulerar! Det är lika bra att erkänna det. MQ:s julreklam med Måns och Agnes gick rakt in i hjärtat på mig, precis som på de flesta andra. Vem hade trott det härom året när vi fick se de här två ducka för Idol-juryns ocensurerade kommentarer? Men nu kan man bara gratulera MQ. De kunde inte ha gjort mer rätt i sin julkampanj. Låten och videon hör till dom mest nedladdade just nu.

En nära släkting till mig satte nästan i halsen när hon såg reklamfilmen första gången. Hon ropade rätt ut: ”Hon får kyssa Måns!”. Och det är klart, hade jag varit hundra år yngre så hade jag antagligen ropat samma sak fast tvärtom: ”Han får kyssa Agnes!”.

Det är nånting med jultiden som påverkar oss på ett positivt sätt. Det är som om alla juleljus får våra frusna nordiska hjärtan att smälta lite grann. Vi blir extra mottagliga för varma känslor och positiva budskap. Vi sänker garden och erkänner att vi behöver kärlek, omtanke och goda vänner.

Kanske beror det på att vi vet att många är oerhört ensamma under julen – ännu mer än annars. Då blir vi desto mer tacksamma för den närhet vi får, även om den är liten. Och just därför har också Röda Korset gjort helt rätt med sin kram-kampanj.

Och tänker man på vad julen egentligen handlar om, så är det de som har det sämre som står i fokus. Han som föddes för länge sen och bäddades ner i en krubba bland kossorna och som blev flykting redan som nyfödd, visste hur de svagaste i samhället hade det. Hur den händelsen har lett till köphysteri med julklappar som kostar tusenlappar är en gåta.

Så kom ihåg det som är viktigast i jul. Ta hand om varandra, slösa med kärleken, ring nån som är ensam. Och gör som Röda Korset: Krama varandra!