Archive for the ‘Uncategorized’ Category

Uppmuntran från oväntat håll

september 30, 2010

Jag jobbar natt på ett behandlingshem för barn med bokstavsdiagnoser eller andra problem som gör att de har svårt att fungera socialt. Många är aggressiva och är vana att lösa problem med en smäll på käften.

Vårt jobb är att hjälpa de här barnen att vänja sig av med sitt inlärda aggressiva beteende och lösa konflikter på ett fredligt sätt i stället. De ska ju kunna fungera ute i samhället så småningom. Våra verktyg i jobbet är bland annat struktur, tydliga regler och vår metod ART – Aggression Replacement Training.

Somliga av barnen kan inte låta bli att provocera andra och en del har mycket svårt att tala gott om andra, utan tar kontakt med dryga eller kränkande kommentarer. Trots det är de ofta goa och mysiga ungar.

När jag kom in på jobbet härom kvällen för att jobba mitt nattpass, möttes jag som vanligt av flera barn som ville bli nattade av mig. Jag brukar rita och berätta sagor som jag hittar på. Varje barn får en egen saga som ingen annan har hört tidigare – inte ens jag.

När ytterligare en kille och en tjej bad mig om nattning, frågade en arbetskamrat: ”Varför är du så populär?”. Innan jag hann svara, sa tjejen: ”Han är som en lugnande medicin”.

Jag blev jätteglad och sa: ”Det var fint sagt!”. Tjejen rodnade lite men såg också glad ut.

Den där kommentaren lever jag länge på. Alla behöver uppmuntran och en sån tar lite extra skruv när den kommer från ett oväntat håll.

De flesta är alldeles för dåliga på att uppmuntra och ge beröm – jag också. Vi borde träna på det och göra det till en daglig rutin. Inte nog med att man kan glädja en annan människa. Man blir glad själv också!

Annonser

På villovägar med systrarna B

maj 24, 2010

I lördags åkte jag till Malmö. Med mig i bilen hade jag min dotter Malin och de tre systrarna B. När vi startade vår färd från Småländska höglandet anade vi inte vad vi skulle råka ut för – mest på grund av min egen förvirring.

Systrarna B är härliga och roliga människor som det är kul att umgås med, så humöret var på topp redan från början.

Vi skulle stanna och ha picnic i en bokskog, hade vi bestämt. Efter lite letande hittade vi rätt. Malin lyckades doppa sin vita sko i gyttja och någon undrade vad det var som lät under växterna där vi trampade fram. Ormtjuserskan här nedanför försäkrade oss att det inte finns några ormar i Skåne, strax innan vi hittade den här krabaten.

Efter att ha ätit och tagit en massa bilder, satte vi oss i bilen igen. Solen sken och alla i baksätet blev tigerrandiga.

Jag lyckades missa avfarten mot Malmö, men till slut kom vi in i stan från helt fel håll.

Min yngsta dotter Ida har gått en dansutbildning här och målet för vår resa var att se hennes slutföreställning på teatern Palladium. Det var en proffsig show och Ida strålade som vanligt.

När vi började åka hemåt körde jag fel för andra gången. Vi skulle åka mot Jönköping, men plötsligt stod det Kalmar på skyltarna. Vi fick krångla oss igenom Lund för att komma på rätt väg igen.

Vid Helsingborg ska man svänga av norrut, men vi pratade och hade så trevligt i bilen att jag missade det också! När det stod Halland och Laholm på skyltarna började vi ana oråd. Vi hade åkt fyra mil åt fel håll. Till slut hittade vi en liten väg som tog oss tillbaka mot E4:an.

Vi pratade skoj och allvar och hade lite roliga bilaktiviteter. Alla fick till exempel berätta nåt om sig själv som de andra inte visste om. Vi hade så kul att jag helt glömde bort att vi skulle ha tankat för länge sen.

Som tur var närmade vi oss Hamburger Hill utanför Värnamo. Det är en kulle utefter motorvägen med en bensinmack och Burger King, Max och McDonald’s. När det var två kilometer kvar dit började bilen hosta. Vi kröp fram på de sista bensindropparna, men när det var 500 meter kvar till avfarten kom vi inte längre.

Det var bara att börja promenera utefter motorvägen i mörkret. Macken såg ut att ligga ganska nära, men det tog ändå 20 minuter att komma dit. Jag köpte en dunk med bensin. Promenaden tillbaka till bilen kändes inte så lång, eftersom vi körde sångleken medan vi gick.

Resten av resan gick utan missöden och vi kom hem flera timmar senare än vi hade tänkt. Men vem bryr sig? Missödena berodde mest på att vi hade så kul i bilen. Alla var överens om att hemresan var det roligaste på hela dagen.