Independence day

Om någon säger Independence day, tänker jag nog i första hand på en film från 1996, där Jorden attackeras av aggressiva aliens. Bill Pullman spelar presidenten som tillsammans med Will Smith och Jeff Goldblum gör hjältemodiga insatser och lyckas rädda Amerika.

En rätt osannolik historia, men hyfsad action. Nu – 20 år senare – har det gjorts en uppföljare, som hade premiär på svenska biografer härom dagen. Den engelska filmtidningen Empire tycker att den är ”Fantastic!”.

För amerikanerna är Independence day USA:s nationaldag, som firas idag den 4 juli, till minne av när de tretton första staterna förklarade sig självständiga från det engelska styret just den här dagen år 1776.

Sveriges nationaldag firas också till minne av när Sverige blev en självständig stat. Det hände när Gustav Vasa blev kung och på samma dag bröt Kalmarunionen den 6 juni 1523. Men troligen tänker inte många svenskar på den händelsen på vår nationaldag. Det är länge sedan någon behövde kämpa för vår självständighet. Kanske är det därför det trötta svenska firandet aldrig kommer i närheten av USA:s eller till exempel Norges.

Ordet ”Independence” betyder ”Oberoende”. Självklart är det viktigt för en nation att vara oberoende genom att inte behöva lyda under något annat land. Men för oss som tar den saken som en självklarhet, inser vi kanske inte att det är värt att fira.

Den individualism som har format oss så starkt på senare år, gör dessutom att vi saknar den vi-känsla som många andra länder har. Jag tycker att vi ska stryka bokstaven O ifrån ”oberoende” och i stället tänka ”beroende”. Ensam är inte är stark. Vi behöver varandra!

När vi satsar på gemenskap och goda relationer, då kan det nog bli fart på var nationaldag också.