Nu blir det nåt annorlunda, gott folk. Er vän amatördiktaren lämnar här ett framkvädet bidrag åt eftervärlden. Läs och njut:
Ett ensamt strå som trängt sig upp ur kall och ödslig tundra
Det står där böjt av regn och blåst, men måste ändå undra
Är detta allt som livet ger? Jag skulle mer uppskatta
att vara ett av många strån och bilda en gräsmatta